Core i stället för yoga blev det i dag. Jag skulle handla lite för pappa  så jag hann inte till yogapasset 16.30. Därför provade jag något nytt i dag kl. 18. i stället. 

Det här tror jag passar mig bättre faktiskt. Core är styrketräning för kroppens kärna, mage och rygg. Den egna kroppen är enda redskapet. Ledaren Helen, som är  dotter här i huset, hade i dag lagt in vikter i programmet  som förstärkning. 1,25 kg per hand. Det låter inte mycket men gör övningar med det så lovar jag att det känns. Vi får väl se om det blir träningsvärk i morgon. Det var ett pass på 50 minuter och det räckte! Svett blev man i alla fall och det känns ju bra. För min del skulle det passa utmärkt att bli starkare i rygg och mage (kanske försvinner magen också)!!!

Alltså, det får bli core på måndagar en tid framöver i alla fall. Längtar redan till nästa måndag!

Ja, det är sångparakit på svenska. Det är en  parakit som lever i Australien, precis som undulater och nymfparakiter. En mycket trevlig fågel som har ett melodiskt läte. Vi fick denna hanen och en hona av en tjej som blivit allergisk. Vi hade dom i flera år tillsammans men så dog honan och då satt den stackars hanen och sörjde och blev tyst. Trots att han hade många andra fåglar runtomkring sig så var han inte glad. Vi tänkte ett tag göra oss av med honom men så träffade vi på en kille på en hundutställning som födde upp alla möjliga sorters fåglar. På hemvägen från utställningen så hälsade vi på hos honom och han hade en gulvit hona som var till salu. Vi köpte henne direkt, trots att vi inte tyckte att den färgen var så fin. Men det var ju inte vi utan hanen som skulle falla för henne. Nu tog det ett bra tag innan det sa "klick". Tänkte först att han också tyckte hon såg konstig ut med den gula färgen men han behövde väl lite tid bara att "tänka över situationen" När han tänkt färdigt så har det bara varit positivt och hanen blev verkligen en pigg och allert fågel igen. De är väldigt härdiga och sitter gärna ute i vinterkylan.

Tassar både här och där är bloggens titel och bilderna talar nästan för sig själva. Man hittar dom överallt...

Både i taket och på väggen inne i hundhuset finns dom...

Som ett evighetssmycke i huden på armen...

På hundarnas sovplatser finns dom också...

Till och med på bordet får dom lov att vara...

Sist men inte minst alla goa varma tassar på våra egna riktiga hundar...

som dagligen lämnar avtryck både smutsiga och blöta men ack så kära...

Detta är snabb mat, inte snabbmat, utan det går fort och lätt att göra och det är aldrig fel.

Ta en laxfilé per person.

Stek i ganska svag värme. Krydda med lite salt och citronpeppar. Ingen panering alltså.

Koka under tiden potatis och morötter. Jag kokar det ihop med en gallerinsats i kastrullen och bara lite vatten i botten. Det blir ångkokt då. Inget blir sönderkokt eller mosat.

Gör kall sås. Creme fresh och majonäs blandas med lite salt, citronpeppar och lite finhackad purjolök. Jag tar dubbelt så mycket creme fresh som majonäs.

Gott med gröna ärtor till.

Smaklig spis!

När även hundarna är mätta och belåtna så ser det ofta ut så här.

Totalt avslappnade i korgen ligger Nova, Fejdi och Blondie

I dag förpassades de sista resterna av julen till garderobens mörkaste hörn. Där skall det ligga och samla damm i nästan ett år. Det var ju bara köket kvar att städa bort julen i. Hur det än är så är det mysigt med adventljusstakarna, speciellt i köksfönstret så man drar på det in i det längsta, men nu var det "färdigdraget"

Det blir lite "vårligare" och ljusare i fönstret så här. Ja, i fönstret, inte utanför fönstret, där är det nattsvart.

Gatuhundar från Spanien handlade dagens Uppdrag granskning om.

Jag säger bara usch och fy. Stackars djur. Riktigt otäckt med alla sjuka hundar som kommer hit till Sverige. Intet ont anande familjer "adopterar"  hejvilt. De tror att de gör en välgärning. Utan betänkligheter skickas hundarna på falska pass och utan veterinärbesiktning. Jo, på pappret är de besiktigade men inte i verkligheten. I mycket små burar transporteras de sjuka och skabbiga hundarna 350 mil....

Du som inte såg programmet....titta på reprisen och varna alla som eventuellt tänker "adoptera".  Det finns hundar här i Sverige som behöver hjälp....hjälp dom i stället. Det tjänar både landet och hundarna på. Så länge folk skickar pengar för att hjälpa såna här organisationer så lever de ju vidare och folk handlar i god tro.

I dag är det 2 år sen Stormen Per härjade. När Gudrun var i farten så blev vi inte så hårt drabbade här uppe men det var desto värre under Per. Speciellt i Mariestadstrakten där var många strömlösa länge och kallt blev det för dom som bara hade elvärme.

Sonen var hemma och lånade min digitalkamera och så begav han sig ut i hemskheterna. Men resultater av bilderna blev ju ganska bra. Det var faktiskt en sån konstig lyster på himlen. Det såg riktigt overkligt ut. Vänern var som ett rytande, upproriskt hav.

Det hade inte varit nådigt att vara där ute i någon båt.

Man var ju förvarnad innan stormen så det blev till att hälla upp vatten i en massa kärl, dels för toan och så för kaffe. Nu var inte strömmen borta länge hos oss, men annars hade vi fått härbärgera oss i husvagnen, där fanns ju

gasolvärme och spis och då

hade man klarat sig där ett

bra tag, men nu behövdes

inte det.

Äntligen, äntligen, äntligen! Jag har fått BREDBAND!

Tror ännu inte det är sant. Har suttit med vanligt trögt modem i åratal och väntat och väntat och väntat på allt som skall uppenbara sig på dataskärmen och det har tagit sån tid så man har blivit både stressad och otålig och tyckt att tiden bara rinner iväg och man får inget gjort och inget händer. Inte kan man titta på You Tube eller något liknande. Att ladda ner något har inte varit tänkbart ens.

Fick alltså bredband i julklapp av man och barn och i dag så har sonen installerat detta. Det var gjort på ett litet kick! Hurra!

Här får Henrik stor hjälp av Smilla som också tycker det verkar bra med bredband.