I går fick alla 6 vovvarna springa i rastgården i Mariestad

Nòri fick springa för sig och det behöver man inte be henne om. Hon springer gärna ensam, fast det hade varit roligt om hon haft en jämnbördig kompis att springa med. Ihop med whipparna har man hjärtat i halsgropen om ytan är för stor att springa på. Det blir för hetsigt och våldsamt.

En ölkorv? Nej, Nòris svans!

Full fart med ett ben i marken och pinne i munnen

Ett ben i marken

Hoppa hare?

Ett ben i marken

Ett ben i marken

Härligt att få släppa loss lite och hon haltade inte heller efteråt.

Sen var det dags att ta itu med avfrostningen av frysen i köket. Bra att passa på när det är kallt ute så underlättar det ju det hela när man bara kan bära ut all mat. Har tidigare i veckan frostat av hundfrysarna i garaget och nu är det fyllt med över 100 kg färskfoder.

Med en sån här hederlig gammal hårtork går det undan

10 l vatten blev det i smält form. Nu är det snart färdigt.

Tänk att det är 5 år sen det föddes en kull valpar här i huset

Ja det är inte roligt att det blivit så men så ser det ut i alla fall. Det är inte utan att man längtar efter valpar och har längtat under dessa 5 år. Nu blir det ju inga valpar efter Smilla heller utan det blir Vanessa så småningom , men hon är ju inte ens 2 år så det dröjer ett tag till...men den som väntar på något gott...

Lite kort på Nightwishkullen skall det bli i alla fall. Inte helt nya bilder utan de är från i somras. Börjar med den enda tjejen i kullen, vår egen Smilla.

Smilla (Belara Sleeping Sun)

Smilla

Nemo (Belara Nemo)

Nemo (äg. Kerstin & Ove Eriksson)

Dexter (Belara Dark Passion Play)

Dexter (äg. Susanne & Ronny Hellsén)

Nicke (Belara Wishmaster)

Nicke (äg. Karin Persson)

Sigge (Belara Ocean Soul)

Sigge (äg. Herdis & Alf Falkenström)

Tack för att ni alla tar så väl hand om era vovvar och så hoppas vi att ni får många fina år till tillsammans

Specialarbete på gymnasiet

När Helen gick på gymnasiet på 90-talet någon gång, så gjorde hon ett fantastiskt skolarbete. Vårt hus i miniatyr, helt skalenligt. Vi märkte inget av detta arbete och hon har både mätt och beräknat helt utan vår vetskap. Ett sånt pillejobb. Vilket tålamod! När jag fyllde år en gång så fick jag detta stora paket och jag glömmer det aldrig. Man tror ju inte det är sant att det går att få ihop detaljer så fint.

När jag fick huset så var det inte helt färdigt och tyvärr så blev det aldrig det heller. Det skulle in elektriska ljus bl.a och det var ändå pilligare. Hur som  helst så har vi haft det stående i många år, men till slut så inser man att man inte kan sprara allt. Det tog ju trots allt ganska stor plats. I samråd med dottern beslöt vi att slänga det. Hemska tanke! Men så blev det. Fast innan så tog vi förstås kort på alla detaljer för det är ju alltid roligt med bilder som dokumentation.

Så här ser det ut från gatan

Huset med dubbelgarage

En sån bil hade vi inte men den fick duga

Från baksidan med altan och hundhus

Altanen, inglasad och allt. Gräsmattan är finare än i verkligheten

Helen förklarar något för Jessica

Hundhuset med slussen in till vänster

Vår gång med Kinnekullesten

Hundkojan, som fortfarande står där i verkligheten

Vardagsrummet med grön heltäckningsmatta

Soffgruppen, som var från 80-talet 

Bokhyllan, med vitrinskåp och glasdörrar

Köket, utan diskmaskin, där hade vi en hundbädd

Kökssoffan, finns kvar än

Sovrummet, med garderober, byrå  och bokhylla

I mitten, trappan upp till övervåningen

Barnas rum, Henriks till vänster och Helens till höger

Henriks rum, med skrivbord, bokhylla och garderob

Helens rum, med sovdelen inunder snedtaket

Allrummet, som det kallades då med tidsenlig soffgrupp även där

Ja, nu skall jag inte trötta ut eventluella läsare med mer bilder på detta. Det är ju naturligtvis mest roligt för oss själva att se bilderna, men jag tycker det är ett sånt fint arbete att ha fått ihop allt detta.

Utanför huset fanns också ett staket, precis som det såg ut då och dessutom ett antal växter i rabatterna.

I går tog vi bilen 4 km bort

Trots att vi har så fina vägar att gå på här runtomkring så tröttnar man ibland på att gå på samma stigar. Därför tog vi bilen bort till Årnäs Camping. Det är en mycket, mycket liten camping som bara är öppen på sommaren så nu finns inte en endaste husvagn där, utan sandstranden ligger tom och inbjudande att springa på. Problemet var bara att det är förädisk is så man vågar knappt släppa hundarna. Vi åkte dit bara för att gå en runda med hundarna.

Vi såg en älg och tog kort på den men det blev oskarpt. Nòri såg också älgen! Plötsligt kom det springande en vorsteh mot oss i full galopp. Han var helt orädd (eller dum) och dök rätt in i flocken. Det blev ett himla liv på hundarna men inget hände. Sen sprang han iväg in i skogen och kom tillbaka efter en stund igen, men då brydde de sig inte om varandra. Efter en stund kom matte till hunden och konstaterade bara att vi väl hade mött en vorsteh. Han höll på att jaga så det var bara ett litet avbrott han gjorde för att kolla våra 6 tjejer. Vi fick en trevlig pratstund om jakt och annat.

När vi gått vår runda så tog vi lite vintriga kort vid campingen.

Inte så inbjudande att sitta på dessa bänkar på bryggan

Tomt på båtar var det i alla fall

Vackert, men synd att inte solen sken, då hade det blivit ändå vackrare

Husse med alla 6 hundarna, fast dom syns knappt

Nòri hoppade upp på bordet och spanade

Vackra Nòri

Fina Nòri

Söta Nòri

Vilda Nòri

Innan vi åkte hem så bestämde vi oss för att i alla fall släppa Vanessa så hon fick springa av sig och leka. Har en rattmuff liggandes i bilen och den hade hon roligt med som synes på bilderna nedan.

Härligt, fast här fick hon kill i örat!

Så var även hon nöjd

Så var det då det där med att släppa Nòri. Vi stod i valet och kvalet. Skulle vi...? Inte så mycket med tanke på tassen utan med tanke på viltet. Men hon brukar ju vilja leka med rattmuffen så vi chansade och Nòri blev överlycklig över friheten. Hon sprang som en galning fram och tillbaka med rattmuffen men rätt var det var så hade hon fått rattmuffen över huvudet och den satt som ett halsband på henne. Då drog hon....!!!!

Jaha...vad gör man...väntar...och går mot det hållet hon försvann. Efter någon minut så hörde vi en vissling och så kom Nòri i full fart mot oss med två whippetar i hasorna som jagade henne. Ja det såg rätt festligt ut och de två hundarna kände vi. De bor i Mariestad och var också här för att gå en runda.

Nòri blev kopplad, och vi kunde efter en stunds pratande åka hemåt med nöjda hundar. Även om de andra inte fick springa lösa i dag så var de nöjda efter 3 timmar utomhus.

Nòri var inte halt efteråt...härligt!

I dag gick vi åt var sitt håll med hundarna

Jag hade tänkt gå en runda och sen gå ut och släppa hundarna på Rivenäs, där vi brukar vara. Men jag hade inte gått länge förrän husse ringde på mobilen och sa att jägarna var på väg åt mitt håll. Så där rök chansen för hundarna att få springa lösa i dag. En kort stund därefter så small 4 skott. Jag hoppades att ingen dovhjort skulle ligga i vägen för mig igen. Det vill jag inte vara med om igen att låta hundarna komma så nära. De blodtörstiga bestarna!!!

Det satt några jägare i diverse jakttorn, men dom såg mig så allt gick bra. Hundarna blir dock väldigt upprörda när det kommer drivande hundar nära som dessutom driver med skall (det gör våra whippar också på lure cousing) De tror väl att de går miste om något roligt och det gör de ju egentligen för de vill ju jaga. Synd att det är förbjudet. Blir verkligen inte hjortar och rådjur stressade av att jagas länge, länge av en drivande hund? De kan ju hålla på i timmar. En whippet, eller varför inte en magyar, hade gjort processen kort på nolltid.

Bra ogästvänligt och isigt

Efter dagens runda så ville de gärna komma in i värmen, åtminstone vissa

Blondie

Det är redan den 10 januari

Har inte hunnit blogga sen nyår faktiskt. Vet inte vart tiden tagit vägen, men fort går den i alla fall. Lägger ut en gullig bild på Smilla och Tindra som sover bredvid varann i soffan, någon av dom sista dagarna i december.

Jag har inte varit ledig under jul/nyår annat än på de röda dagarna, så tyvärr kom vi aldrig till My Dog när vinthundarna skulle gå, men vi åkte dit på lördagen bara för att titta lite. Alltid roligt att gå runt och kolla och man träffar alltid någon man könner även om det var "fel dag".

Handlade väldigt lite men vi fick nog med oss förkylning därifrån för nu är husse vrålförkyld och allmänt krasslig. Så jag får väl vänta på min dos med antar jag. Håller tummarna att jag slipper.

På söndagen hälsade vi på hos Dexter och Frodo. Alltid lika roligt att se dom. Speciellt Dexter så klart. Våra hundar fick leka med dom i trädgården, vilket uppskattades. Tyvärr inga bilder för det började mörkna när de sprang runt. Har för övrigt inte tagit några bilder nästan alls i år än, men det kommer...

Kloslipen fungerar bra och det går fortare nu när man har blivit lite van. Tänderna är ett annat kapitel. De måste gås igenom med jämna mellanrum. Det är alltid husse som gör det.

Smilla är beredd

Extraljus och gummimatta är bra attiraljer

Vanessa finner sig bra i behandlingen

Även Nòri sköter sig i sammanhanget

I morgon är det fredag och till helgen skall det sista av julen städas bort. Hoppas också på bra väder för en långpromenad med hundarna skulle sitta fint. Det är mörkt både innan och efter jobbet så jag kommer inte ut alls under veckorna. Längtar så efter ljuset så att jag kan gå mina 4-5 km innan jag åker och jobbar men då måste det vara ljust kl 7 på morgonen för att jag skall hinna och det dröjer nog några veckor än.

Men först lite om nyårsaftonen

Vi var själva hemma med vovvarna. När vi tittade på TV låg alla 6 hundarna i TV soffan och det vet jag inte om det inträffat någon gång. Det är alltid en eller två som är någon annanstans. Vi fick plats i alla fall och smällandet började inte förrän på 12 slaget och höll nog inte på ner än ½ timme. Det är trist att behöva höra på eländet men vi är ju ändå förskonade här ute på landsbygden. Jag tycker synd om de som bor i städer och har skotträdda hundar. Vi har ju tyvärr två som inte gillar smällare. Men det gick trots allt bra ändå.

Nyårsmiddagen

Kycklingfilé, i curry/äpplejuicesås, hasselbackspotatis och lite grönsaker

Gott vin både till mat och till att bara dricka. Till dessert åt vi chokladmousse.

Årets första promenad

Vilken start på året. SNÖN NÄSTAN BORTA! Jippiiii... Vägarna i stort sett fria att gå på. Solen sken och det var inte kallt. Kan det börja bättre?

Så här skall en väg se ut

Ån nästan översvämmad

Väldiga vattenmassor forsar fram

Bron ligger snart risigt till

Mycket is på nordvästsidan

Det var bara att vända

Här var det bättre

Vattensjukt så det förslår

För övrigt inte mycket is på Vänern, nästan fritt

Här vågade jag släppa hundarna

Intressant lukt?

Undrar just vad Blondie har dykt ner i?

Det gäller att hålla tungan rätt i mun även för en hund. Det var väldigt halt vid kanten.

Det fanns mycket att lukta på

Vackert i motsol, ser nästan ut som kväll.

Ja det var en härlig tur och så roligt att gå ner till sjön igen. Det var några veckor sen. Det har varit väldigt mycket snö och den försvann ju ganska fort. Det var ju ingen tjäle i marken att tala om.

Nu vill man ju inte ha mer snö men den kommer nog vad det lider. Fast lite ljusare blir det ju nu, längre dagar så snart kanske man kan gå en runda igen innan man åker och jobbar. Saknar faktiskt morgonpromenaderna.

I dag kändes det som om man skulle kunna gått hur långt som helst och hundarna var nöjda efter sitt springande. Då är jag också nöjd. Så är det bara.

Vill bara säga att i dag firar jag 4 år med bloggen

Åren går i en svindlande fart och det trodde man kanske inte att man skulle blogga ännu ett år, men så är det. Det är fortfarande lika roligt. Skulle önska jag hade tid att skriva något varje dag men så blir det inte.

Under dessa 4 år har jag gjort 1008 inlägg, lagt ut 4212 bilder och fått 1453 kommentarer. I snitt har det varit nästan 700 besökare per månad, så visst finns det anledning att fortsätta, så länge man tycker det är roligt i alla fall.