Varje vardagsmorgon klockan 7,,,,

....går jag en runda på ca 4 km med hundarna innan det är dags att åka och jobba. Det är väldigt härligt att komma ut såpass tidigt och njuta av den klara friska luften och det fantastiska ljuset som är så annorlunda emot eftermiddagens ljus. Ibland blir morgonrundan i skogen, ibland utefter vattnet och då och då blir det en runda i samhället i stället. 

En skata betraktade oss nyfiket 

Vilka underbara dagar det varit

Man kan inte tro att det snart är höst när vädret är så fint. Ja, möjligen tidiga morgnar, då känns det lite kylslaget och påminner om att det snart är höst i alla fall. 7 grader var det på morgonen förra veckan någon dag men när det går upp till över 20 grader på dagen så kan man inte klaga. Man får passa på och vara ute länge, länge och bara njuta. Så det blev en tur med whippar och kamera ner till sjön i helgen.

Men först skall jag berätta att Nòri och husse blev anfallna av jordgetingar när de var ute och gick häromdagen. Nòri stack väl näsan i något bo i ett dike och vips så var attacken ett faktum. Nòri blev ju stucken när hon var valp så hon är lite nojig när hon hör surr runtom sig och detta gjorde ju inte saken bättre. Hon var riktigt medtagen och hoppade i badkaret och ställde sig när hon kom hem. Hon gick bara runt och var stressad. Hon fick ligga i bilen ett tag och då kopplade hon av så småningom. Till slut så blev hon bättre men så här såg hon ut senare på dagen och dagen efter också. Husse klarade sig med bara ett bett i nacken.

Skinnet hängde under halsen på henne och hon var lite dämpad kan man säga, men nu har det gått över!

Sunny var riktigt alert i dag och sprang upp och ner för bergen vid sjön. Härligt att se. Ja det var full fart på de andra med, förutom Vanessa som fortfarande får gå i koppel efter knäskadan. Hon har skadat korsbandet så det är koppel ytterligare ett par veckor till i alla fall. Tråkigt för henne då hon har svårt att se andra hundar springa utan att få vara med själv. 

Sunny i full fart 

Härligt att gå och sniffa

Stackars liten som får vara kopplad  

På hemvägen gick vi förbi där det tröskades för fullt. Det rök och var torrt och fint. Det måste väl bli en bra skörd i år. Torr i alla fall. 

Halmen luktade såå gott så jag var tvungen att ta kort på den

Ser ni haren i förgrunden? Det gjorde hundarna också när den hoppade iväg så det blev inga fler skarpa bilder när den skuttade. Konstigt!! Står inte alla whippar helt stilla och tysta när det dyker upp något? Hmm...jaktinstinkt så det skriker om det....men goa e dom allt ändå!

Nu får det räcka....

Cream är tredje hunden som går bort bara under augusti månad. Cream var från vår tjuvparningskull (Belara Mission of Mercy x Belara Dark Fade). Alltså syskonen Muscot och Fejdi som åstadkom 5 härliga pojkar. Alla har blivit över 11 år och Cream (Belara Fireworks) är den första som går bort. De fyllde 11 i maj. Allt gick väldigt fort. Från att ha varit en pigg och glad vovve så blev han sjuk och orkeslös. Så oerhört sorgligt för hans familj som älskade honom så mycket. Han fick vara med på allt och han älskade att vara med. Han hade gott kunnat få leva ett par år till. Men det är ju inget man bestämmer över tyvärr.

Dagen innan han gick bort hälsade jag på hos honom och han reste sig och viftade på svansen. Det var så roligt att han blev glad när han var så dålig. Är så tacksam för att jag fick säga adjö till honom....

Varmt och skönt under mattes jacka

Här är Vanessa valp och han leker lite med henne

Tack för att ni tagit så väl hand om denna fina pojken. Det är med sorg i hjärtat och tårar i ögonen jag läser det jag själv skrivit....

Facebookgruppen "Vinthundar i Skaraborg"

I dag var det dags för en träff igen, denna gången i stenbrottet på Kinnekulle. Vi var 25 hundar och ca 12 människor. Det var italiensk vinthund, whippet, galgo, sloughi, magyar agar, varghund, hjorthund, vinthundskorsningar från Irland och så en dansk svensk gårdshund. 

Innan vi åkte hemifrån så vräkte regnet ner så lusten att åka försvann nästan. men vi åkte ändå och vädret var det bästa tänkbara. Sol och uppehåll. Blåste gjorde det rejält men det var ju ca 20 grader varmt så då gör det inte så mycket om det blåser. Vi gick en runda och sen fikade vi....

Här är några samlade

Stefan med en del av sitt gäng

Lodräta väggar

Uppför

Stenigt och brant

Vacker utsikt över sjön i kalkbrottet

Lite grand canyonstuk

Galgovalpar och varghundar

Fikapaus

Hjorthund

Galgo överallt och en sloughi

Elin och Stefans galgovalp

Kida

Kiwi

De två sista är Åsa Edvinssons och kommer från Springeldens och Camyrras kennlar. Kommer inte på vad de heter på "riktigt". Tyvärr vet jag inte vad de övriga hundarna heter heller, men trevligt hade vi i alla fall och det gör vi väl om igen om några veckor eller så. Kanske kan vi vara här runt Årnäs då och gå ner till Vänern. Vi får se....

Augusti....

Nu mognar allt. Hallon, vinbär, tomater, persilja...Ja så hade vi inget mer! Nej, vi har inte mycket att skörda men det är roligt med det lilla. En underbar känsla att gå ner till växthuset och plocka solvarma, söta tomater eller plocka lite vinbär eller hallon till frukosten.

Svarta vinbär är godast

Bara så mumsigt gott till yoghurten

För att inte tala om persilja. Har haft den i växthuset i år och den har blivit jättestor. Torr och fin, behöver inte ens sköljas innan infrysning. Himla gott att ha i vinter.

Om man sitter på denna bänken...

...så har man denna utsikten

Ja nu var det dags igen....

Ytterligare en älskad hund har gått bort. Belara Out of Control "Yocci" från vår första whippetkull, som även Muscot och Fejdi var ifrån. Drygt 13 år gammal. Tråkigt är det alltid, men en hund som blivit 13 år har ju ändå levt ett långt liv kan man säga. Yocci har varit en mycket älskad hund. En av sönerna i familjen är 15 år nu. Alltså har Yocci funnits i hans liv under hela hans uppväxt och så fort grabben varit ledsen så har han gråtit i Yoccis päls så för honom känns det nog extra tungt. Familjen har visserligen en whippet till men det är Yocci som varit den tröstande...

För två år sen träffade vi Yocci och här kommer några bilder från den dagen.

En grånad gentleman

Livet är inte alltid på topp...

I dag fick jag det oerhört tragiska beskedet att Sigge (Belara Ocean Soul) fått sluta sina dagar alldeles för tidigt. 5½ år gammal! Mina tankar går till hans matte och husse och alla andra som älskade denna väna hund. En hund som aldrig gjorde något väsen av sig och var den perfekta sällskapshunden, som skapt för sin matte och husse. Jag vet att han haft ett jättebra liv med all go omvårdnad man kan tänka sig och han var så följsam och fin och fick därför vara lös mycket. Han älskade att springa och leka på ängarna men så plötsligt en dag blev han sjuk. Jag går inte in på närmare detaljer men det fanns inget att göra. Han plågades av sin plötsliga sjukdom och han svarade inte på någon medicin. 

Så nu springer han på de saliga ängarna....och mina tårar rinner...

Det fick vi av goda vänner i går

Alltid lika roligt att ses. Nu var det nästan 10 månader sen de var här, fast vi har varit hos dom emellan. Mest blir det telefonkontakt och genom mail och FB. Men inget går ju upp mot att träffas "live". Vädret var dessutom på sitt bästa humör och det blev en runda med hundarna. Ner till sjön naturligtvis. Är man född och uppvuxen på västkusten så är vatten en nödvändighet att få komma till ibland. Då duger Vänern gott och väl.

Medan "gubbarna" pratar så spanar Nòri på fyra lösa whippar och var nog lite avis på att inte få vara lös hon med. Vanessa fick inte heller gå lös för hältans skull. 

Allt måste förevigas denna dag och Kinnekulle avtecknade sig fint i bakgrunden. Efter ett par timmar utomhus gjorde sig hungern påmind så det blev till att gå hem och äta middag och dricka kaffe och så gick timmarna. Vi hann också med att titta på ett stort bäverbo som finns vid hamnen, alldeles intill en grusväg. Man kan nästan trampa på det sä nära är det. Skulle vara roligt att få se bäver där någon gång men då får man ge sig dit vid skymning eller gryning.

När våra vänner åkt hemåt tog jag en promenad ner till Tindra. Hon höll på i sin lekstuga och lekte med Barbie och med nya verktyg som hon fått.

En alldeles egen stuga

Avslutar med en bild på vår prinsessa, Vanessa