Tre dagar kvar att jobba...

Sen går jag i pension ( lite tidigare). I dag på jobbet kom några elever ner med en blomma till mig och tackade för tiden jag varit där. Jag blev så glad, det kändes så oväntat.

- en sån här fin liten orkidé i en vacker vas fick jag -

Det skall bli skönt att få vara ledig och göra lite som man vill men samtidigt är det lite vemodigt att lämna ett jobb man trivs med, men nu har jag bestämt att göra så. Det har varit roligt men jobbigt att jobba i en skolmatsal. Just Djäkneskolan har en mycket trivsam matsal, lagom stor med inte alltför många elever. I dag på julbordet hade vi 314 som åt och det var nog rekord.  Vi är ju trots allt bara två som jobbar där.

- vår trivsamma matsal -

- och härliga salldsbuffé -

- väldigt roligt att ha fria händer att göra sallader -

Tre dagar återstår alltså....sen återstår vad som skall ske....har lite planer....men det tar vi en annan dag...

LOPPIS OCH BILÅKNING

När man jobbar under veckan så tänker man att man skall göra en massa nytta när man är ledig. I dag i det fina vädret blev det bara en kortkort hundpromenad. Sen åkte vi till  Tidans Loppis. Det är bara öppet på söndagar.

I denna fantastiska byggnad, som tidigare var en yllefabrik, är det loppis i fyra våningar. Där finns hur mycket som helst att titta på. Fabriken var igång från 1911 och från 1987 har det varit loppis.

-utanför flyter Tidan med mycket änder som simmar där-

-det är väldigt stort-

I dag hittade vi inget som vi ville ha. Vi behöver ju inget egentligen! Det finns mycket "skit" där men jag har fyndat många vinthundsfigurer där och det är väl det jag letar efter varje gång vi är där men som sagt i dag hittade jag inte några. Kul är det i alla fall att bara gå runt där inne, men det var himla kallt där i dag. Efteråt var det gott att ta en fika i bilen och få värmt sig lite.

Vi for vidare mot Göta Kanal vid Tåtorp. Där rastade vi hundarna och det var så stilla och fint i solskenet.

-hundratals svanar på ett gärde-

-bron över Tåtorp-

-slussen stängd för säsongen-

-spegelblank yta-

-solen går ner och Göta kanal rinner ut i sjön Viken-

Dags att fara hemåt innan det mörknar. Det blev nästan en hel dag borta och inte blev det någon middag gjord heller. Enkelt ibland att köpa en pizza och dela på hemma sen i lugn och ro. Ibland får man unna sig sånt...

I onsdags, den 30 oktober, begravdes min pappa

Han fick ett långt liv 

Dagen började med att duka för middagen. Vi var 11 stycken nära och kära. 

Klockan 1 samlades vi i Skogskapellet i Mariestad. Det var så klart vi själva och våra barn och barnbarn. Sen kom min kära kusin och hennes dotter också. Vi är ingen stor släkt precis.

Blommor och allt gick i höstens färger

Ett arrangemang vi själva ordnat

Vi hade 2 låtar på CD, den ena med Anna Maria Espinosa som sjöng "Vem kan segla förutan vind"

Den andra med Helen Sjöholm där hon sjöng "I gott bevar" ur Kristina från Duvemåla. Båda dessa sångerskor med fantastiska röster. Det var väldigt vackert alltihop. Musiken speglade havet, skogen, naturen...sånt som var förknippat med min pappa. Han älskade ju att vara ute och paddla eller åka långfärdsskridskor (fast det är många år sen nu). Musikstycket "Så skimrande var aldrig havet" på orgel var mycket vackert. 

När alla tagit farväl så låg där 11 fina rosor på kistan 

Efteråt gick vi till minneslunden där även min mamma ligger

En liten damm

Ett litet vattenfall. Tände två ljus för mamma och pappa

Så härligt att höra porlande vatten

Helen, mitt kusinbarn Emelie och barnbarnet Lucas

Claes-G och mågen Henrik i samspråk

Sysslingar

Tindra var så fin i håret med sin svarta rosett och fläta

Hon skötte sig så fint i kapellet. Men hon var väldigt bekymrad över att hon inte visste vilka byxor min pappa hade på sig. Tänk såna tankar de små liven har. Men nu vet hon att han kommer till "limmen" (himlen) och får träffa sin fru. (fast vi är nog inte många som tror på det där...)

Dags att gå till bilarna och fara hem till oss och äta middag

Efteråt blev det kaffe och köpetårta. En riktigt god i citronsmak, inte så söt...

Tack alla för en lyckad dag, om man nu kan säga så, men det kan man ju naturligtvis. En dag man kommer att minnas länge. Dessutom fick jag ju ha kvar min kusin ett par dagar till och det var ju inte fel.

Nu har det hänt....

Den 21 september föddes det 5 valpar på samma kennel som Nòri kommer ifrån. Kennel Mijano´s i Bullaren. Så roligt att det blir fler hundar av denna fantastiska men ovanliga ras. Hoppas verkligen det är någon som vill ha en magyar till det den är ämnad för. Nämligen i första hand lure coursing. Det är en underbar sällskapshund men den har så otroligt mycket mer att ge och lyckan är fullkomlig om den får jaga "trasan". Antingen på rundbana eller på fältet, det går bra vilket som. Det är roligt att hålla på med lure coursing när man har en ras som är så duktig på området.

Jag har fått bilder på valparna för att lägga ut på min blogg och förhoppningsvis nå fler människor. Det är ju så många som vet vem Nòri är och hon har ju gjort mycket god PR för sin ras, som bekant!

Kullen består av 1 hane och 4 tikar och på bilerna är dom ca 4 veckor.

Den enda hanen i kullen

Inte är det lätt att stå fint när man är så liten...

Vid intresse för en valp eller för rasen som sådant så ring till Mikael Larsson & Lotta Isberg Larsson så berättar dom mer...

Tel. 0525-40058

I dag har det varit mycket....

Vi åkte till pappas lägenhet på äldreboendet för att röja ur den. Konstigt tomt att komma dit och börja plocka i allt. Overkligt på något sätt. Som väl är så hade han inte så mycket kvar. Men det blev ändå fem flyttkartonger fulla. Där satt vi själva i lägenheten och kokade lite kaffe och åt medhavda mackor. Hungrig blir man av att jobba. Efter 2½ timme var vi klara och lämnade ifrån oss nycklarna. Det är 1 månads uppsägning men det är kö så förhoppningsvis flyttar någon in inom det snaraste.

På väg hemåt så hade vi ingen lust att åka hem utan vi åkte förbi hemma och vidare mot Kinnekulle.

Ån Tidan flyter fram alldeles spegelblank

Ett par kanadagäss flyter med strömmen

Kinnekulle i höstprakt

En fantastisk utsikt från berget

Den vita fläcken är Dagskär, som vi också ser hemifrån

Hemma igen och hundarna har nog tillbringat får lång tid i bilen. Åtminstone verkar två av dom ha en massa energi inombords....

Det blev till att ta en promenad med vilddjuren i det fantastiskt höstvädret, så de fick göra slut på lite energi i alla fall.

Björkarna lyser som guld

Ekblad och rönnblad likaså

Blondie

Blondie, Smilla, Vanessa och Nova. Sunny står bakom. Tänk att det alltid är så svårt att få med alla fem på samma bild. Njutbart var det hur som helst i solen.

....händer det grejer....

Då har jag bestämt mig för att sluta jobba! Var det någon som blev avundsjuk nu? Smaka på de orden...sluta jobba. I förra veckan sa jag upp mig från jobbet. Fattar inte att det är sant. Det kommer att kännas evighetslångt den tiden som är kvar. Inte så att jag inte trivs på jobbet. Det göra jag absolut, jag tycker bara att det räcker nu.

Saker och ting blir ju inte bättre. Mer jobb skall göras på kortare tid...stress, stress, stress. Långt att åka till jobbet. 8 mil fram och tillbaka, det blir dyrt. Hinner inte mycket när man kommer hem och orkar inte heller.

Tänk vad tid man kan ägna åt hundarna, helt underbart. Tänk vad tid man kan ägna åt mat....baka, laga middagar i lugn och ro, umgås med barn och barnbarn, fotografera, blogga, kanske måla. Har en hemsida som aldrig blir uppdaterad. Ja listan kan göras lång. 

Dessutom kan man längta till sommaren och åka ut med husvagnen mer. Först skall bara en lång och hemsk vinter avklaras. Hatar vinter....men den som väntar på något gott....

Blandade bilder från Mariestad

Årets sista LC prov gick av stapeln i Mariestads utkant, på ridhuset i Ullervad. Det var två banor och en massa hundar under de två dagarna provet pågick. Den ena banan var 850 meter lång och den andra runt 500 m. 161 hundar anmälda till lördagen och 87 till söndagen.

Fantastiskt att kunna genomföra ett sånt stort prov med så många hundar. En eloge till alla inblandade. Det blev en mycket trevlig helg med riktigt bra väder. Det är inte självklart så här års att det är skönt ute. 

Våra hundar sprang på lördagen. Nòri fick som vanligt springa ensam så hon vann!!! Hennes kondition verkar vara lite bättre än sist hon sprang. I andra loppet tappade hon haren men jobbade intensivt och hittade den till slut. Det var faktiskt en hare i slutet av linan. En riktig en....Några tyckte det var lite makabert, men den var ju död!!! Hundarna blev nog extra taggade av lukten tror jag. 

Så här trött och go var Nòri efteråt. Gott att ha Blondie som kudde.

Har inte tagit en enda bild på hundarna när de sprang men det blir lite allmänna bilder i stället. Blondie sprang förresten för sista gången då hon fyller 8 nästa år. Hon velade lite och genade så det blev inte så höga poäng. Däremot så sprang Smilla fint. Efter första loppet låg hon på 6:e plats men halkade ner till 13:e på slutet. Hur som helst så tycker jag hon gjorde väldigt bra ifrån sig.

Dexter (Smillas kullbror) och Frodo

Husse Ronny ville inte vara med på bild!!!

Inte heller matte Susanne!!!

Undra om Dexter och Frodo har giltigt körkort?

Elin och Stefan Rose med två av sina nio hundar

Vanessa kollar på sin kullbror Valle som kommer gående

Världens charmigaste, raggigaste hund

En podenco ibicencovalp

På kvällen skulle vi äta helstekt gris och att få en sån färdig görs ju inte i en handvöndning precis. Hela dan snurrade grisen runt, runt ovanpå glöden och efter många timmar var det dags att smaka....

Här sitter vi och väntar på grisen med Kerstin , Ove, Elin och Stefan

Grisköttet var fantastiskt gott. Saftigt och mört. Till köttet serverades en slags potatissallad med en massa gott i. och ett bröd till det. Dricka hade vi med oss själva. Äpplekaka och vaniljsås blev det till efterrätt. Vi var ca 40 personer som avnjöt denna goda måltid. Hoppas verkligen vi kan göra detta igen. Jobbigt för killarna som skall passa grisen i många timmar men hoppas dom vill göra om det.

Söndagens prisutdelning

Det var många duktiga hundar som fick fina priser, medan publiken applåderade

Jag har fått några bilder som jag visar här nedanför. Först två på Blondie som är tagna av Mattias Lundberg med Christina Sjöbergs kamera.

Sen kommer några bilder från Marie Sandberg som fångat både Nòri och husse på ett kul sätt. Tack så mycket båda två för att jag får låna bilderna.

Avslutar det hela med en bild på finaste Vanessa som inte fick springa för att hon varit halt. Dagen innan LC provet var hon på återbesök hos ortopeden och han friskförklarade henne. Nu får hon börja träna lite igen. Skall köra henne på löpbandet först innan hon får rusa som en blådåre i skogen....

Att hålla till i "lagården" var viktigt

Nu är vi tillbaka på -60 talet. I Önnered i västra Göteborg, där jag är uppvuxen. Där fanns korna och hästen. Där tillbringades mycket tid. Vi var några kompisar och vi hade våra "egna" bondgårdar som vi hjälpte till på.  Edvin hette bonden jag var hos och han var oerhört gammal och på gården bodde även Edvins son Evald och dottern Hulda. Båda ogifta och så fanns där en husa, Hildur.

Jag minns alla katter som då och då fick ungar. Vi gjorde allt för att förhindra att ungarna hittades för ödet att bli dränkta i dammen var oundvikligt. Hemskt var det...

På gården fanns 8 kor och så hästen Pärla. Ett rejält ardennersto, som jag gärna red på. Efter att korna mjölkats så fyllde man mjölkhinken och tog med hem på kvällarna och så skummades grädden av och mjölken dracks spenvarm. Mmmm...så gott! 

Jag var 11 år, Edvin jättegammal och hästen var inte heller ung. Både hästar och kor stod tjudrade i kättingar på betet och flyttades ett par gånger om dagen så de fick nytt bete. Här fick jag inte rida själv utan blev ledd hem till stallet.

Jippi, vilken fart...!!!

På stallbacken. Pärla var bred som en lagårdsdörr över ryggen

Pärla i sin spilta. Den höll nog inte måttet varken på höjden eller längden i dagens läge

Pärla i sin kogrimma och jag som här är 13 år och då fick jag lov att rida själv. Pappa spelade in en film om mej och hästen där jag red på henne. Väldigt roligt att ha faktiskt.

Till höger syns alla mjölkflaskorna på mjölkbordet

En tjudrad Pärla med släggan bredvid som man slog ner tjuderpålen med.

Ja det finns fantastiskt många minnen från denna tiden då Önnered var en ren landsbygd med en massa bondgårdar och lanthandel. Kanske blir det fler bilder från denna härliga ungdomstid...