Har man oturen att vara hund i Thailand så kan man lätt hamna på matbordet som en delikatess....

Dessa hundar blev räddade från att bli människoföda men alla överlevde inte transporten. Undra vad Jordbruksverket skulle säga här om att ha hund i bur!!!

Städar lite bland alla mina länkar

Det är tidig morgon och husse har åkt iväg med Nóri till veterinären. Därför har jag lite tid innan jag skall till jobbet. Ingen idé att gå och lägga sig utan nu gör jag lite nytta vid datorn i stället.

Håller på och tar bort länkar som aldrig uppdateras och så lägger jag till några som jag haft som favoriter och ändå går in och kollar på varje dag. Det finns så många bra bloggar men man kan väl inte länka till alla men en hel del blir det i alla fall.

Nytillkomna bloggar är än så länge bl. a. "Två små hundar och en matte" som handlar om två Chinese Crested, Zelda och Nemi, och deras fantastiskt duktiga matte, Åsa Nilsonne. Så intressant att följa deras öden och äventyr.

Bloggen "Lev idag - tankar i ord och bild" är Monica Jonssons, kennel Accent´s. Hon har inte whippet längre, utan cairnterrier, men det är ändå hon som fått oss in på denna underbara ras, whippet. Efter våra 3 första whippetpojkar från Accent´s så har vi bara velat ha fler och fler. Det kända "jordnötssyndromet", man vill bara ha mer och mer, eller fler och fler....

Dessa vackra blommor pryder just nu köksfönstret

När dessa vackra blommor inte blommar så blir dom undanstoppande bakom någon gardin och glöms bort. Sen, helt plötsligt en vacker dag så finns det knoppar i massor och man kan njuta av blommorna som slår ut en efter en. Helt underbara tycker jag. Man får bara inte vattna för mycket. Det är lätt hänt att man gör det när de blommar för man tycker att de är värda lite vatten helt enkelt. En blomma begär inte mycket i livet egentligen. De skänker däremot en massa glädje.

Är det någon som vet hur man räknar ut momsen med en sån här manick?

Har fått denna räknemaskin av en snubbe men den funkar inte som andra liknande. Är det någon som möjligen vet hur man gör eller har en bruksanvisning. Kanske är det fel på den!

I somras när jag fyllde år så fick jag ett presentkort....

Därefter har månaderna rusat iväg och först nu har jag tagit tag i detta lilla äventyr. Beställde en tid som passade och det blev alltså i dag. Det var spännande. Först fick jag mina fötter tvättade och fick stoppa dom i ett par filttofflor och tassa iväg till akvariet. Där satt man på en högre bänk bredvid och sänkte ner fötterna i det 29 -gradiga vattnet bland ca 350 hungriga fiskar som simmade omkring och bara väntade på att få käka döda hudpartiklar.

Riktigt trevligt var det....det surrade i fötterna när de var där och plockade i sig. Särade man på tårna så kilade de genast in emellan.

Fisken som används heter Garra Rufa, även kallad doktorsfisk. I början på 1900-talet började de användas i medicinskt syfte t.ex mot psoriasis, men den har funnits i flera hundra år i trakterna runt Turkiet, Syrien, Israel och i mellanöstern. Det var lokalbefolkningen som badade i flodmynningarna som upptäckte att fiskarna kom och började äta på deras fötter. De har alltså inga tänder utan plockar med bara munnen. Det blir som peeling och micromassage för huden och ökar blodcirkulationen. De rör aldrig frisk och levande vävnad.

För att återgå till dagen....När fiskarna var klara blev det en stund med fotmassage och pedikyr. Det var en mycket skön avkoppling. Detta borde man göra då och då, tänkte jag. En idé som present till någon kanske. För min del var det verkligen uppskattat och jag gör väldigt gärna om det.

Det lär även finnas spa där man ligger med hela kroppen i vattnet och det skulle vara ännu häftigare....!

Man brukar säga att katter har nio liv och det har nog min pappa också. Han är ju till åren kommen, 96½, närmare bestämt. Han blir dessutom mer och mer krasslig. Benen bär inte, synen är minimal, hörseln inte mycket att hurra för heller, men oftast är han på gott humör. Han har bott 2 år på ett äldreboende.

Den sista tiden har han åkt ut och in på sjukhuset eftersom han haft två hjärtinfarkter på kort tid. Ytterligare en har han haft tidigare. Den sista var dessutom stor. Alla trodde sista stunden var kommen, men så var det inte.

Personalen på både äldreboendet och sjukhuset har ett flertal gånger ringt hit hem och velat att jag skall komma dit för att han hade en massa andningsuppehåll. Alla trodde sista stunden var kommen, men så var det inte.

För någon vecka sen blev han alldeles sned i ansiktet och ena ögat hängde. Personalen ringde efter mig och jag åkte dit. Sa, hej pappa, till honom och han tittade upp och var inte längre sned. Alla troddu ju sista stunden var kommen, men så var det inte. En förmodad propp hade antagligen löst upp sig själv och han var som vanligt.

I dag hälsade jag på hos honom och då kokar jag kaffe och har med mig något hembakat och nån chokladbit. Det är en högtidsstund för honom. Det blir ungefär 1 gång i veckan.

Pappa är ju samtidigt lite, åtminstone lite, dement. Så han har mycket att berätta om allt som han gör på dagarna. Just nu gör han militärtjänstgöring och det är väldigt jobbigt! Det är mycket som nämns från förr i tiden och det är svårt för honom att förstå att nästan alla han känner inte finns längre. Men på något vis så träffar han dom i alla fall.

Ja, ja, det är inte lätt att bli gammal. Man vill ju bli gammal, men man vill kunna klara sig själv, annars kvittar det nog.

Avslutar med lite bilder från sommaren 2006, då min mamma fyllde 90 och pappa 91 år.

4 generationer "tjejer"

Jag, med föräldrar och barn

Resten är en bildserie på pappa och mej

Ja då skall man vänja sig vid att skriva andra siffror på årtalet. Det brukar bli fel några gånger. Nyårsaftonen förflöt i lugn och ro kan man säga. Vi skulle haft min bästa kusin här, precis som vi hade förra nyår, men hon gick och blev sjuk och vi själva blev förkylda så vi satt där själva på kvällen. Det gick  ingen nöd på oss alls. Vi åt god mat så klart och så blev det lite TV tittande.

Nyårsmiddag

Klyftpotatis, ugnsbakade grönsaker, fläskfilé och grönpepparsås & rött vin & vatten

Moccamousse & kaffe efteråt

Det eländiga smällandet började ungefär halv 12 på kvällen och höll på i 1-1½ timme. Det är inte mycket när man läser hur många andra har det men jag tycker det räcker och blir över i alla fall. Jag undrade ju hur Vanessa skulle reagera för hon har ju inte varit med förut. Hon ställde sig upp ett par gånger och lyssnade och då smattrade det rejält utanför på gatan men vi själva satt ju lugnt i soffan så hon la sig igen. Skönt. Däremot Sunny tycker inte om detta längre. Men det var som någon skrev på facebook att det kommer med åren, den där rädslan för smällare. Det kanske är något dom bygger upp lite varje gång, på påsk och nyår och sen blir det liksom för mycket en vacker dag. Rädslor bygger ju ofta på sig. Gamlingen Nova däremot struntar fullständigt i om det smäller eller inte. Skönt är ju det.

Ja ja nu är det över för denna gången i alla fall. Nu gäller det att se framåt och börja planera in utställningar och lure coursingprov i kalendern och fundera över var man skall stå och sälja o s v. Det är himla roligt att planera detta. Sen får vi se vad det blir i sista ändan.

Förresten, detta blir tredje året med bloggen. Fortfarande lika roligt att skriva och fota.

I förrgår var det julafton och det blev en trevlig dag med god mat och trevliga människor. Vi var som sagt hemma hos Henrik, Emelie och Tindra. Det blev en bildkavalkad av dagen och kvällen.

Vad är väl härligare än en brasa

Gott om mat på julbordet

Färggranna ägghalvor

Många paket låg där och lockade

Mina barnbarn, Jessica och Tindra

Barnbarn och dotter, Lucas och Helen

Förväntan, kommer tomten?

Det knackar på dörren....

Spännande....

Å, paket hade han med till Tindra, vilken tur....

Sen var det dags för tomten att fara vidare....

Han bara försvann....

Efter tomtens besök gick jag hem och gav hundarna mat och så fick de komma ut en stund i trädgården innan jag gick tillbaka till de andra igen.

Här sitter 3 aliens bakom en smutsig ruta och väntar på att få komma in. Bakom ögonen döljer sig Blondie, Vanessa och Sunny.   

Det blev ett par timmar till för dom att vara själva hemme, förutom Vanessa som var med hela tiden. Resten av kvällen var vi hemma i lugn och ro hos vovvarna.

I går, på juldagen, när vi skulle gå ut med hundarna innan vi gick och la oss så visade termometern detta...

Ja, gott och varmt var det förvisso inomhus men nästan 10 grader varmt utomhus, det är lite skumt i alla fall. Ofta är det runt 10 grader även på midsommar. Ur led är tiden. Konstigt nog har jag inte sett några fästingar men dom finns nog alldeles bakom hörnet och ligger och lurar.

Ha en fortsatt bra helg....