Jaha då har även vi drabbats av mördarsniglar

De har funnits längre ner i samhället men vi här uppe på gatan har hittills varit förskonade. Men så en dag var dom bara där. Inte 1 utan 30 eller 40. Mina rabarber är uppätna och vinbär får vi inga i år. Om det beror på sniglarna skall jag låta vara osagt, men tråkigt är det i alla fall. Jag som älskar att gå och plocka mina goda svarta vinbär. Att äta direkt från busken är absolut godast.

Då infann sig frågan hur man blir av med dessa eländiga djur. Salt, öl, klippa sönder dom, ja det finns många metoder tydligen. Fast man blir nog aldrig av med dom....

 

Ett 6-pack av en billig sort införskaffades

En hink grävdes ner och med öl i botten så kom dom och ramlade i och drunknade. Det blev ett antal, inte många men några i alla fall. Dom är så äckliga!

I går var vi vid sjön

Valparna fick springa lösa där nere. Har aldrig gått med båda två samtidigt ner till sjön och de har aldrig varit lösa ihop annat än i trädgården. Så nu blev det verkligen "whippetfart". D v s ett våghalsigt tempo som inte alltid är så bra, i alla fall inte om dom råkar krocka. Nu gick det väldigt bra denna gången. Ingen sprang på den andra utan de hade väldigt roligt.

 

Full fart direkt

   

Visst ser hon lycklig ut?

 

   

Förvånad valp med foxterrieröron

   

Full fart

 

     

Vattnet skvätter runtom

 

Här skvätter det också

 

 

En till som ser lycklig ut

   

Varför springa på gångstigen när man kan springa bredvid

 

En alldeles egen pinne

 

Här är det en som vill ha just den pinnen, den enda i hela skogen

   

Får väl hämta en ny pinne då

   

Hej å hopp

 

Färdigsprunget för i dag

 

Väl hemma så slocknade de små liven och sov i några timmar i älsklingsfotöljen

Äntligen skulle vi fara norrut igen

Det var flera år sen vi var så långt upp i landet. Nu hade vi bestämt oss för att åka på LC prov i Söderhamn och veckan efter i Norberg. Däremellan skulle vi vara ute och åka runt med husvagnen. Vi hade ju förstås inte tänk oss att resa med 3 valpar på drygt 10 veckor. Förutom våra egna 6 vuxna, så blev det i mesta laget men det gick trots allt över förväntan. Ca 120 mil åkte vi och valparna fick ligga i samma bur i bilen som Vanessa och det gick bra. De älskar att åka bil och har inte mått illa en enda gång. Inte heller har det hänt kiss- å bajsolyckor varken i bilen eller i husvagnen, så nog får man säga att de varit mycket duktiga. Miljöträning har de fått i alla fall och lärt sig att gå i koppel någorlunda. Fast gå med alla tre själv var ingen hit precis. Trassel, trassel...

 

En av de första rastplatserna var vid en spegelblank vacker liten insjö

 

Valparna har fått lära sig gå i koppel men det blev lätt trassligt

 

En hage med 18 kompostnät satte vi upp vid husvagnen och ibland även när vi bara rastade en stund

 

Emellanåt sov de sött och man märkte inte av dom

     

Ibland märktes dom mer, för energin var det inget fel på

 

Dags för Nòris start på LC-provet i Söderhamn. Husse är beredd!!

   

Lasse Dahlund har precis dunkat i ryggen och sagt Tally Ho. Husse och hund startar!

 

Husse gick i mål direkt!

   

Tvärnit vid trasan

 

Trasan dog direkt!

 

Efteråt var Nóri trött men belåten

 

Bäst att hålla koll även om man precis sprungit

 

Efter provet i Söderhamn så for vi norrut och campade 3 nätter på Delsbo IF:s camping. Vi var ganska ensamma där och det var skönt. Valparna kan stundtals vara ganska högljudda när de leker och då är det gott att inte ha grannar som kan bli störda.

 

Det var en mycket vacker plats och vi hade fint men lite kallt väder

 

Vi hittade fina vägar att promenera på. En lång vandringsled gick vi en bit på som hette Sjuvallsleden, som gick genom flera fäbodar, men så långt gick inte vi

 

Underbar stillhet

       

Husse med en av valparna

 

Fullmåne. Vilka dagar och vilka kvällar vi hade. Underbart!

 

En morgonpigg Vanessa tittar ut

 

Lika vackert som dagarna innan

   

Lite valpbus innan avfärd

   

Husse går iväg och rastar övriga i gänget

 

Vi får snällt vänta på vår tur

     

Fina duktiga Vanessa, som under vår resa slutade att amma valparna. Har aldrig haft en hund som hållt på så länge

 

Dags att ta bilen och åka runt och titta lite

 

   

 

En färd upp till Avholmsberget. Ett stängt café men en vacker utsikt

 

Tänk att en tall kan växa såhär direkt i berget

 

Det är vackert vi Dellensjöarna, här Norddellen

 

Soligt åt ena hållet

 

Mer ostadigt åt andra hållet

 

Tillbaka till campingen så kom regnet

     

Kvällen blev ändå så här vacker och vädret blev bra igen

 

Vi drog söderut igen och stannade på Svärdsjö camping, lite norr om Falun. En Caravan Club Camping, mycket trivsam och välskött.

 

Dessa måsar häckade alldeles vid gångvägen och tidigt på morgonen hörde vi storlommen.

 

Även denna camping hade vatten runtom och här fanns ett ställe som var omringat av vatten där vi kunde släppa hundarna. Det var campingvärden som sa att vi kunde göra det, annars hade vi nog inte gjort det. Det blev uppskattat med ett rejält rejs på gärdet. Det blir ju lite mer stilla liv även för hundarna när man är ute så här. Förutom LC proven då.

 

Gamla Nova

   

 

Sista anhalten var LC provet utanför Norberg, där vi i vanlig ordning körde fast. Tur det finns hjälp att få och vi var absolut inte de enda som körde fast. Vi hade slirskydd med oss och de hjälpte väl till lite att få upp bilen.

 

Sista provet och Nóri springer ensam som vanligt. Smilla sprang också, både i Söderhamn och här i Norberg. Hennes resultat var inget att skryta över men roligt var det för henne i alla fall.

   

"Bytet" i dödens käftar

       

Mycket svårt att få henne att släppa trasan. Hon håller fast allt vad hon orkar med framtassarna. Ja, så var detta den sista etappen på resan och vi stannade kvar till måndag morgon och så for vi hem till hus och trädgård. Vår gräsmatta var bra lång så det blev lite jobb att få den i ordning. Dessutom regnade det en massa när vi kom hem. Våra fåglar har under vår bortvaro varit väl omhändertagna av son och svärdotter, och Tindra förstås.

En runda med 3 hundar

 

Kort promenad med Vanessa och Nova. Nova har inte varit så pigg så hon har fått ta det lugnt men nu verkar hon bättre igen men onödigt att gå så långt med henne. Så får Vanessa lite sällskap hemma också när de andra får lite mer motion. Vanessa får motionera i valplådan. Det räcker för hennes del.

Ett härligt vårväder var det i alla fall. Blåsigt och kallt i vinden, men så är det ju ofta på våren. Där inte vinden kom åt var det hur gott som helst. Det blev en tur ner till sjön för lite lösspring för Sunny, Blondie och Smilla. Husse gick under tiden en dryg mil med Nòri så hon fick också sitt.

- det var inte vindstilla på vattnet precis -

     

- lite blåsigt på Smilla -

 

- spännande lukter -

   

 

- taget på långt håll med nya objektivet...nöjd -

 

- över stock, över sten -

- Blondie hittar något spännande i trädhålet -

     

- Smilla -

 

 

- Blondie i full fart -

 

- Sunny strosar i eget tempo -

 

- som en sommarhimmel -

 

- huggorm -

 

- den var jättelång -

Det var lite från dagen. Kan ju inte låta bli en bonusbild på valparna. I morgon fyller dom hela 2 veckor och det börjar synas en liten ögonspringa på ett par av dom och de är uppe på benen och går rätt bra nu, om än lite vingligt, så gulligt så...

 

Vi börjar med valparna

Tänkte inte alls ta några kort på valparna i dag men det blev ett par stycken, dock inte på alla tyvärr. Måste ta kort på hane 1 och 3, jag kan knappt särskilja dom när det är huvudbild.

 
 

- hane 2 -

 

- hane 3 -

 

- hane 3 -

 

- hane 3 är rödast i bottenfärgen -

 

- tiken och hane 3 -

 

- tassar både här och där -

Det blev en härlig promenad i dag också med 4 whippar

 

Solen sken, det var 9 grader varmt men fy attan så kall vinden var. Tur jag tog täcke på hundarna. Tänkte att det blåser nog nere vid sjön och det gjorde det, annars var det underbart inne i skogen som vanligt. Tyvärr hade jag bara mobilen att fota med i dag. Trodde nämligen inte att jag skulle ha lust att fota över huvud taget.

     

- mycket att lukta på -

      

- inte Klippiga bergen, men nästan -

   

- grävlingspår, men litet som en whippettass, alltså en grävlingunge som varit framme -

Nordsvenska Hästen i Skaraborg...

 

...anordnade i dag en skogsdag, där hästarna skulle dra fram timmer. Eftersom vi dels såg i tidningen att det skulle vara  bara drygt 1 mil hemifrån och vädret var hyfsat, så bestämde vi oss för att åka dit. Henrik och Tindra var också med. Det var ca 10 hästar anmälda.

Den nordsvenska hästen är ju nästan utrotningshotad, tyvärr. Det säljs färre och färre föl. Det är klart att när man ser en skogsmaskin som gör precis allt så är det en milsvid skillnad på kapacitet, men hur tyst och fridfullt är det inte att köra häst i skogen och det blir knappt några skador alls på naturen i motsats till skogsmaskinerna som väsnas och förstör. Hästarna gnäggade visserligen och luktar gör dom ju men lätet är underbart att höra och lukten är ljuvlig! Klappade på några hästar och jag kanske inte vill tvätta händerna mer i dag! Så barnslig är jag!

 

- en hingst var med och han var så fin -

 

- men med den manen och pannluggen så såg han nog inte stona som var där -

 

- lite höenergi -

 

- arbetssamma och duktiga -

 

       

- så himla fin -

             

- svettig häst som tagit rast, selen sitter löst och ledigt -

Det blev lite kallt i vinden och då var det gott att värma sig vid en lite brasa och få en kopp kaffe och Bullens varmkorv med bröd, det var mums.

 

- en glad Tindra -

   

- en hungrig Tindra -

   

- en törstig Tindra -

Efter nästan 2 timmar tyckte vid det räckte och så åkte vi hemåt. En massa kort blev ju tagna och en del hamnade här på bloggen.

Det var kul att ha varit där och tittat. Det var lite som att bli förflyttad bakåt i tiden. Claes-Göran har ju kört med häst i skogen när han var ung men så kom de första traktorerna där han jobbade och då var det roligare att köra en traktor än en häst. Kanske förståeligt när man är en ung kille. Det ör ju mycket häftigare med motorer då.

Nu blev det lite mer nostalgi över det hela. Men bra att dom anordnar sån här dagar för att få fokus på den nordsvenska hästen. Jag säger som alltid...köp svenskt.

Dagens promenad sett genom en kameralins

 

Solen visade sig i dag. Konstigt nog så får man mer lust att ta kort då, men egentligen blir det finare bilder om det är lite mulet. Hur som helst så fick stora kameran följa med och dokumentera....(många bilder för den som orkar)

 
- mycket nertagen skog -

- mossigt -

     

- lite isigt -

 

- ett träd för fåglar och insekter, men det faller nog snart -

   

- här får man huka sig -

 

- underbar skogsstig att följa -

 

 

- ganska otillgängligt på sina ställen -

    

       

- mycket vatten i ån -

 

- nedströms -

 

- uppströms -

   

- lätt lerigt kan man säga -

   

- isen gör vackra mönster -

   

- massa ris som väntar på flismaskinen -

   

- saltsten, eller mineralsten borde det kanske heta -

   

- nygallrad och fin skog -

 

- ja, man undrar hur mycket träd det går att ta ner utan att skogen tar slut -

     

- en liten, liten bit på landsvägen -

- nästan hemma -

   

- framme -

   

- nu ville dom in och få sin filskvätt -

 

- en nöjd Vanessa som solar i kökssoffan -

Det var en härlig promenad på 5 km, men den tog en halv gång till så lång tid som den brukar ta genom att jag skulle fota. Hundarna blev lite otåliga när jag skulle stanna stup i kvarten men de fick ju på så sätt vara ute mycket längre. Hade bara fyra med mig. Husse knep Blondie i dag och så Nòri förstås. De gick 12 km så där låg jag i lä kan man säga. Efteråt låg dom i timmar i sovrummet där solen tittar in rakt på sängarna. Det blir whippetmys på hög nivå då.

Fy vilken kall vind det var i dag

 

Gick i snålblåsten och regnet kändes som is mot kinden. Det gjorde riktigt ont. Men väl inne i skogen så var det banne mig ingen vind alls. Väldigt underligt vilken stor skillnad det kan vara. Hittade en vik som var isfri och whipparna kunde få springa av sig lite. Alltför nervöst när dålig is ligger närmast land. Hundarna vill gärna gå ut på den isen men det vill inte jag! Så trots att det inte precis var vår i luften så var det ändå härligt. Man blir glad när hundarna kan gå lösa, man riktigt ser hur dom njuter. Det är väl inte så länge till som jag vågar ha Vanessa lös men i dag sprang hon riktigt sansat. Hon kanske känner sitt ansvar!

 

- härligt is-och snöfritt -

 

- Vanessa och Blondie -

   

Hoppas inte på mer snö nu. Det känns som en alldeles lagom lång vinter så om några veckor kan våren komma tycker jag. När det blivit mars och ännu ljusare ute. Det ser man verkligen fram emot.