Henrik, Emelie och lilla Tindra har ätit middag här i dag. Fast Tindra fick bara mjölk! Hemma hos dom är huset upp och ner på grund av köksrenovering. Allt är borta, så även spisen. Då är det bra att ha nära hit och så fick vi ju hålla i Tindra också.

Det finaste man har sätter man  på bordet, är det inte så man säger? Eller lägger i detta fallet.

Huuu...skall jag gråta eller skratta, vet inte riktigt...

Jag skall nog vara lite glad, en stund i alla fall.

Ett par bilder till bara från besöket i söndags.

Så här glad är man som mamma till en liten Tindra

Se vad jag kan...

Yngst och äldst har varit hos oss i dag. Alltså Tindra och min pappa. Det blev middag på altanen för det var så härligt väder och varmt och gott att sitta där.

En lite solstråle som var på gott humör. Liten Tindra, snart 6 veckor.

Hundarna var nyfikna och de skall ju vänjas i tid. I Tindras familj bor 3 katter så hon kommer att bli van vid djur.

I dag har det redan gått en vecka sen lilla flickebarnet föddes.

Hon skall heta Tindra. Här är hon bara 5 dagar.

Måste bara visa ett par till...sen lovar jag att inte trötta ut alla med bebisbilder...tror jag...

Stolt farmor...och...

...stolt farfar...

I dag kunde vi inte hålla oss utan åkte till Skövde för att hälsa på.

 Tänk att vara så ny och ovetande om allt, utom möjligen mjölk.

Små fötter - 1 dygn.

I morgon kommer mor och dotter hem. I kväll kommer sonen hem. Han fick stanna första dygnet och det var ju snällt. Det var ingen överbeläggning för då hade han fått åka hem.  Skönt för alla parter att få vara tillsammans första dygnet. Det är en stor omställning att bli förälder. Men samtidigt rolig.

I dag har det hänt. Klockan 10.59 föddes en flicka som vi nu är farmor och farfar till. Det känns stort!

Hon vägde 4.050 gr. och var 52 cm lång. Ingen dålig bit! Värkarna startade vid ca 5 på morgonen så det var ingen utdragen plåga utan det gick fort.

När jag fick mitt första barn 1973 så fick man ligga inne nästan 1 vecka. I dag får man åka hem efter 6 timmar!!! Alltså, nog tycker jag att man skall få vara kvar åtminstone så man ser att allt funkar. Det tar ju ett tag innan amningen är igång och nog borde det vara tryggast att få vara kvar. Hoppas de får stanna och vill stanna.

Nog om det...

I går kväll kom vi hem efter fem mycket trevliga och intensiva dagar. Dels på Vilsta med Whippetklubbens årliga stora riksutställning som drog 200 anmälda whippets. Konkurrensen var ju stenhård och vårt resultat var väl sådär. Det blev förstapris i kvalitet i alla fall. Kvällen innan utställningen var det medlemsmöte och det kom bara 30 personer, styrelsen inräknad. Det tycker jag var väldigt dåligt när det var så mycket folk där. Skärpning... Återkommer hur som helst gärna till Vilsta nästa år.

Sen inträffade en lite tråkig grej och det var att Fejdi plötsligt blev blockhalt och var jättesvullen på ena framtassen. Eftersom det inte gav med sig så blev det en tur till Eskilstuna djurklinik för röntgen. Nu är det ju så att Fejdi har en artros i en falangled och ett sår bredvid. Det såret har hon alltid. Det är bra för det mesta men just nu visade det sig att det blivit inflammation i det och runt leden, därav haltandet. Hon hade verkligen ont. Så det blev medicin i 21 dagar framöver. Redan dagen därpå var hon ganska pigg och på söndagen nästan haltfri. Dock skall hon ta det lugnt ett tag.

Dagarna på Vinhundklubbens utställning i Västerås (Skokloster Summer Show) som den fortfarande kallas trots byte av  plats, var också som vanligt trevliga. Där vann Blondie bruksklassen men fick inget CK, tyvärr.

De två andra blev inte heller utplockade men fick 1:a pris i kvalitet. Sunny fick en mycket fin kritik. Så man får vara nöjd, det är ju en väldig konkurrens där också även om det bara var hälften så många som i Vilsta.

Vi låg kvar till måndag morgon och var då utvilade när vi skulle starta hemfärden. Man blir väldigt trött efter så intensiva dagar.

Min pappa fyller 94 i dag.

Här fikar vi på pappas altan. Henrik, Jessica, Lucas, pappa Stig, Helen och Claes-Göran (och jag bakom kameran) Ett underbart väder igen.

Hade det inte varit för hans mycket dåliga syn så skulle man inte kunna tro att han var så gammal men synen gör ju att han går stappligt och har det ganska långtråkigt eftersom han inte ser att göra något. Så det var en högtidsstund för honom när vi kom dit. Det lever han länge på.