Har man inte ren luft när det växer sånt här på träden?

Det är väl någon sort skägglav tror jag, någon som vet?

Jag har för mig att det bara växer sånt om luften runtom är ren, så ren den nu kan vara men jag vill gärna tro att det är rent här i skogen. Det växer sånt på många ställen runtomkring. Här sken solen så fint så jag förevigade detta skägg. Det var i helgen när det var VÅR. Nu har naturen fått ett återfall. Vitt så långt ögat kunde se i morse. Usch...

I morse var det verkligen vårkänning, trots kylan. Det var minus 6 grader när jag gick ut med hundarna vid halv 8. Solen sken och det var vindstilla. Fåglarna kvittrade och ormvråkarna "jamade" i skyn. Det är ett ödermättat läte på någon sätt. Jag gick i 45 minuter på den spikraka isfria landsvägen men det kom bara 3 bilar under tiden så det var inte så farligt.

När jag kom hem så var det så här fint på fönstren på altanen.

Solen sken på isen på fönstren så det glänste riktigt.

Jag har ett antal vettar hemma. Inte vättar, utan vettar.

Det är konstgjorda flytande lockfåglar som används när man jagar sjöfågel. Min pappa gjorde det i unga dagar och dessa vettar gjorde han själv ca 1935. Vissa är ganska skamfilade för de är välanvända och vissa vet jag inte vad det är för sort. Pappa kommer inte ihåg alla sorter och han ser ju knappt numer så jag kan inte fråga.

Här är i alla fall ett ejderpar. En guding till vänster och ådan till höger.

Den till höger är en knipa men jag tror den andra är någon annan sort.

Detta vet jag inte vad det är för sorts fåglar. Här syns tydligt på den främre att den är delad i botten. Den är nämligen ihålig inuti och är sen fastsatt på en platta. Sen har man en liten skruvögla under och så hänger ett snöre med en tyngd i så fågeln guppar käckt och inte försvinner. De lockar till sig alla möjliga sorters fåglar, inte bara den sorten som dom själva är.

Här är en ganska illa åtgången småskrak i alla fall. Även om dom inte är så vackra längre så är det väldigt roligt att ha dom. Just att dom har varit till nytta en gång i livet och inte bara stått som prydnader.

I morse var det vinter igen. Men nu var vi två som gick ut med hundarna och då är det lättare att släppa dom, så vi gick ner till ett av våra ställen som vi kallar för Udden rätt och slätt. Det ligger mellan Årnäs och Österäng och det tar ½ timme att gå dit. Det var mycket vackert ute och kameran var som vanligt framme. Måste bara berätta att när vi fick bredbandet så fick vi även en digitalkamera av Telia och eftersom jag redan har en så blev det Claes-Göran som fick den och han har varit ganska flitig med att prova på den nya tekniken (för honom alltså).

Ska vi inte gå snart, tycks Muscot tänka.

Får vi godis nu när vi har kommit så snällt?

När vi släpper hundarna på Udden så har vi två rep som alltid hänger i ett träd. Bara att hämta så slipper man dra med sig hemifrån. Praktiskt och bra! De älskar att springa efter repen och sen jaga varann. Mest är det Nova och Smilla som utövar denna fartsport, för undan går det och det är Nova som bestämmer över repen. Brukar ta avdankade repkoppel och fläta och knyta knutar på dom så har man en gratis leksak. Återvinning kallas det.

Så här fint kort blev det på Smilla med husses nya kamera. Stilla var hon tydligen också i åtminstone 1 sekund! Efter ca tre kvarts lösspringande var det så dags att gå hemåt igen.

Men matte, måste du fotografera hela tiden och överallt? Nu vill vi gå hem!

Bävrarnas framfart skrev jag om i dagboken på hemsidan i början av oktober förra året. Vart man än går utefter Vänerns stränder här omkring så syns spår av deras framfart i form av typiskt gnagda träd och många välta träd där de gnagt och ätit bort barken utefter hela stammen.

Har därför länge undrat var dom har sina bon. Har tittat och tittat men inget hittat!  Men en dag för ett tag sen, då gick jag nere i hamnen och där går en promenadväg ut till en udde där en hel del folk passerar förbi. Jag blev väldigt förvånad när jag såg ett bo alldeles utefter vägen. Trodde de byggde mer i skymundan, men det kan man verkligen inte säga om detta boet. Det ligger liksom mitt i hamninloppet. Nu är ju Årnäs hamn ingen jättehamn precis men ändå. Vore spännande att gå dit vid skymning eller gryning och spana.

Fattade först inte att det var ett bo utan jag trodde det var en hög med ris bara. Men där går spår kors och tvärs och det syns hur tydligt som helst hur de släpat på allsköns brôte.

Vintern tycks ha tagit ett rejält grepp om Vänern.

Nu är det alltför vanskligt att släppa hundarna lösa vid vattnet, så det blir  många koppelpromenader just nu. Det är dessutom jägare ute och skjuter var och varannan dag och då är det inte så bra om någon  hund skulle sticka iväg.

Värsta tänkbara scenario skulle ju vara att någon hund stack ut på isen och gick igenom. Hur skulle man kunna rädda den. Man fick ju bara stå och titta på. Håller den inte för en hund så håller den ju inte för en människa heller. Så fasansfullt det skulle vara.

Förr åkte man ju skridskor men ofta var det knagglig is här på sjön. Även om det är vindstilla så rör sig vattnet i alla fall och det fryser ofta till och blir ojämnt. Det är rätt skönt att ha lagt skridskorna på hyllan för gott. Det är bättre att stå på land och beundra det vackra vinterlandskapet. Att ha hundar med ute på en skridskois är inte heller en bra idé. Det blir lite "bambistuk" på dom då. Med risk för skador. Ja, det är väl bara att vänta in våren. Enligt dagens Göteborgs-Posten så har eftermiddagen förlängts med 13 minuter, så de´så...morgonen är dock lika mörk fortfarande.