Belara Spillemand...

...alias Ozzy. Fick denna underbara bild på en avslappad 10-månaders valp. Kullbror till Fi-Fi. Fick lov att använda bilden och det kunde jag ju bara inte motstå. Inte kan man tro att han är helvild och busig...eller jo det kanske man kan tro för just nu laddar han nog batterierna så att han ska kunna vara helvild och busig igen...sötungen!

Hujedamej ett sånt blåsande

För att inte tala om hur kallt det var, visserligen 2 plus men med den vinden så var det inte whippetväder i alla fall. Trots att 3 av 4 hade täcken så frös dom så fort man stannade. De gillar helt enkelt inte sån stark blåst. Det gör inte jag heller men det var så frestande att ta med kameran och fota vågorna, för det gillar jag att göra. Den enda som inte frös var hon som inte fattade att det var kallt för hon sprang som en skållad råtta hela tiden. Tog massa bilder på den svartvita men de blev suddiga allihop...hahaha...varken jag eller kameran hann med!

Här går det rejäla vågor

Som en kaskad av pärlor

Hoppsan...här stod hon still ett ögonblick

Sunny tycker vi ska röra på oss

Lite godisletande innan hemgång

Samma ställe som första bilden från i går, då var det mer stilla

Ett ställe som jag många gånger återkommer till är platsen där ankaret ligger. Det heter ju Vind för Våg och ett fartyg förliste utanför där på 30-talet någon gång. Det är en fin plats att vara på och där finns bord och bänkar och en grillplats men dessa två bilder nedanför visar samma plats men i två olika skepnader kan man säga.

2007...

Stormen Pär drar in och sonen utmanar naturens krafter när han ställer sig där för att bli fotad, inte helt ofarligt kan jag tycka men det är väl spännande kan jag tro.

2012...

en helt underbar sommarkväll med husse och Nóri vid samma ankare, men med helt olika förutsättningar för att njuta av naturen, fast båda lika vackra på sitt sätt

Jaha då har stormen Svea varit på besök

Ett obemärkt besök måste jag säga. Det var i går som det skulle storma men det gjorde det inte. Däremot blåste det lite mer i dag men med kamaran på magen och en tur ner till sjön så kunde jag bara konstatera att det var dåligt med stora vågor

Mer än så här blåste det inte!

Däremot var skogen absolut snöfri och det var helt underbart att gå. Solen sken och det var några plusgrader, vad mer kan man begära. Inte mycket. Att ha alla dessa vägar att gå på dag ut och dag in är verkligen något positivt. Så avkopplande och härligt, man tröttnar egentligen aldrig. Naturen är föränderlig hela tiden och för hundarna innebär naturen olika dofter varje dag. Man ser ju när det är snö hur mycket djur det går omkring. Allt detta känner ju hundarna. Fast dom skulle väl möjligen önska att dom fick springa lösa bland dessa dofter lite mer.

Väl hemma så var i alla fall Fi-Fi och Vanessa tvungna att rejsa i trädgården med en gammal strumpa full av andra gamla strumpor. En uppskattad leksak. Sen blev det duschen för dessa två vildar. Förresten så fyller Fi-Fi 10 månader i dag. Snart stora damen.

Det är 6 år sen vår första whippettik gick bort

Fina, snälla, vackra Jemmi (Play A While Pearl Jam) Hon skull fylla 12 år men det fattades två dagar då vi fick ta bort henne. Sorgligt men sant. Har suttit och tittat på gamla bilder på några whippar från den tiden och lägger ut några här.

Play A While Pearl Jam "Jemmi" (Birkonbrae True E´Nuff x Peperone Piaffe)

Jemmis förstfödda dotter som vi behöll Belara Dark Fade "Fejdi"

e. vår egen hane Accent´s Keen Kevin "Turbo"

Nova och Jemmi. Nova är dotter till Jemmi och pappan heter Accent´s Little Limerick "Kålle"

Fejdi på whippetrace, här blev hon 3:a i A-finalen i Karlstad 2005.  Elin Rose håller henne

Nova 4:a i B-finalen på whippetrace i Karlstad 2005

Fejdi på lure coursingprov

Nova, vild i blicken. Å vad dom älskar detta att få springa så torvorna ryker

Slutligen 3 bilder på vår förstfödda hane Muscot

Han hade sån fin blåbrindle färg

Han var kullbror till Fejdi och vi behöll även denna pojk, som blev husses hund!

På Värnlösa Barns Dag

Inte är jag värnlös, inte menlös heller, som det hette förr, nä, tvärtom, skulle jag vilja säga

En dam i sina bästa år, fast en del kallar mig medelålders, men det håller jag inte med om, de ska bara veta vad jag kan...

Så nu, mina vänner, visar jag mitt allra finaste leende. Matte fick för sig att hon skulle kunna binda upp mig i ett staket, och så skulle jag stå fint som den championhund jag är, men där fick hon ge sig, jag tänkte inte alls stå fint. Möjligen plåga mig själv med att förkyla rumpan i den iskalla snön.

Nåja, några fina poser på mitt vackra fejs, det skall jag nog kunna åstadkomma, så ni ser hur fin jag är från alla håll. Jag visar mitt allra snällaste uttryck, för husfridens skull.

Såja, lite längre hals här, blir det bra så? Synd att kopplet måste synas, eftersom jag egentligen är så lydig så jag inte behöver något koppel, men det förstår inte matte!

En sista förnäm vinkel, tyckte jag inte att matte slängde något litet torrt godis i snön. Hon trodde hela tiden att jag skulle stå upp med alla fyra benen i var sitt hörn...hm...hon tror så mycket...

Nu får det allt räcka, tycker jag. Men jag hade ett förslag till matte, att hon kunde ge mig en leksak i trädgården ifall hon villa ha lite actionbilder och det ville hon, nu när det misslyckades med det vackra pangkortet på vackra mej.

Ska vi gå nån gång?

Min rumpa har frusit fast

Så där ja, nu liknar det nåt. Snart har jag mjukat upp mina frusna ben och nu ska det lekas vill jag lova

Tjoho...graciöst va?

Nu är snart den leksaken död

Bara lite till...

Å lite till...

Har ni märkt att jag bytt leksak?

Den är inte lika rolig, lite tanig om man säger så

Matte har ingen chans att hinna med med kameran, jag är så oerhört snabb!

Se bara, jag vänder på en femöring

Å nästan stegrar mig i språnget

Fram å tillbaka...

Fram å tillbaka...på dom stora vidderna...

Nu är det strumpans tur att bli misshandlad

Ser ni...rivstart...

Men matte, så seg du e, hela jag ska vara med

Sådärja...

Jag kan allt smajla upp mig ordentligt om jag vill

En bra svans att styra med, det har jag och min tretåiga högertass, den är mitt signum

Nu har matte för länge sen sagt att det räcker, men jag ger mig inte, och jag brukar få som jag vill. Jag har en lydig matte och husse, de gör för det mesta som jag säger, fast det tror dom inte! Men så e de´

Nu du, ska du få, din trasiga trasa

I mina käftar är kraften enorm

Här gör mina ben ett stort M, det är en del i min uppvisning, det har jag lärt mig ganska nyss. Snyggt va?

Så, är ni nöjda nu? Om jag är trött? Nähä..hur kan någon tro det. Det vet väl alla att vi magyarer är OUTTRÖTTLIGA. Det står det t o m i standarden och jag försöker verkligen leva upp till det, tro mig, detta trots mina fem år. Jag har många år kvar att leva livet....tja....10 år till kanske. Fast matte och husse säger att dom åldrats 10 år på mina 5 år....hur kan det gå ihop...förstår inte riktigt vad dom menar....men det är väl inte meningen att vi hundar ska förstå allt...dom förstå ju inte allt om oss heller....så de så!

Tänk att på en av årets allra mörkaste dagar så visade den sig i några timmar

Då gäller det att passa på med kameran. Den har inte varit med så mycket denna regniga höst men ibland så får den hänga med. Det blir sånt annorlunda ljus när solen står så lågt. Ibland är det som om det var kväll och ibland lyser allt rött mot solen. Vackert är det i alla fall på sitt sätt.

Titta matte, vad jag hittat -

- en tallegren

I vattnet kan man hitta pinnar -

- som man kan apportera

Det kan vara vackert med vass, men det finns alldeles för mycket av den varan

I ån forsar vattnet fram -

- och denna bro inbjuder inte till att gå över ån med ett gäng hundar

Det var lite bilder från storskogen

Matte med en whippet, det syns väl?

Släpp in oss, matte, vi är ju hemma nu

Tillsammans blir det över 100 kg

12,1 kg

12,5 kg

10,9 kg

12,5 kg (lite fet)

11,8 kg

10,8 kg

32 kg

Whipparna tillsammans väger 70,6 kg vilket ger ett snitt på 11,7 kg. Med Nóris 32 kg så blir de alla tillsammans nästan 103 kg. Det är lite att gå ut med....men en tar inte alla utan vi delar på bördan, det blir säkrast så.

Minusgrader och vindstilla

Då går det an. Alla vattenfyllda diken var frusna och i kanten på Vänern låg även lite is. En tunn, tunn skorpa.

Vackert var det som vanligt. Man slutar aldrig att förundras över naturens växlingar och att det nästan alltid är vackert om det så blåser halv storm eller som i dag inte är någon vind alls. Allt har sin tjusning för ögat, inte för kroppen kanske. Jag finner inget nöje i kylan egentligen och detta påpaltande av kläder...usch. Jag vill bara kunna öppna dörren och gå...

Vatten och horisont i ett

Stilla...rofyllt...

Blondie

Perfekta rosenöron

Hon lyssnar på drevskallet från en jakthund långt, långt bort

Tunn, förrädisk is

Oj, där brast den...

...och tokfia fick bada igen...

Såg ut som om det inte var så skönt

Då får man fnatt efteråt...herregud vad den hunden springer, inte stilla en minut när vi är ute