I går kväll ca kvart i 10 var jag ute med hundarna en sista runda.

Då är det så otroligt vackert ute med dimma som låg som ett bälte i skogskanten. Det går egentligen inte att beskriva i ord, utan jag gick rundan med hundarna och ungefär en kvart senare så kom jag hem och rusade ut med kameran. Då var det i mörkaste laget men ändå, vilken stämning.

Det borde vara förbjudet att gå ut utan kamera!

I dag så gjorde jag det, enbart på grund av att jag inte iddes gå ut efter midjeväskan i husvagnen (10 meter att gå) Eftersom jag inte hade några fickor på kläderna i dag så blev det utan kamera. Tänkte att jag går ju så ofta ner till samma klippor och tar kort och samma hundar är också med så det kanske blir tjatigt med alla dessa bilder man sparar.

När jag kom ner till sjön så konstaterade jag först och främst att det var mycket högre vattenstånd nu efter allt regnande så snart kanske man inte kan gå ut längst ut på udden vid Rivenäs. Men ännu gick det bra. När jag släppt hundarna där så tittar jag ut över vassen och där kommer ett svanpar med fyra duniga ungar simmandes mot oss. De var ca 20 meter ut i sjön och jag har ingen kamera.

Så småningom gick jag därifrån för att gå till andra sidan berget några hundra meter bort. När jag kommer dit så har svanarna simmat med och rundat berget. Retfullt ligger dom där och gör sig fotograferingsbara!

Jag kom att tänka på en annan gång när jag inte hade med kameran och då låg det hundratals skarvar och simmade i viken. Synen när alla  lyfte på en gång  glömmer jag aldrig. Liknade nästan gräshoppssvärmarna i Australien, om man får lov att ta i lite. Efter den gången lovade jag mig själv att alltid ha kameran i fickan.

När jag gått en bit till och tittar ut över nejden så är klipporna svarta och jag konstaterar snabbt att det är skarvar och jag har ingen kamera.

Nu flög dom aldrig iväg men ändå. Mycket retligt var det i alla fall.

Men hundarna var nöjda efter att fått vara fria och lekt i vattnet. Det blir ju lite mycket koppelpromenader och stillasittande när man är ute med husvagnen, åtminstone för de som inte tävlar eller ställs ut.

I morgon skall jag gå till samma ställe och ha kameran med.

Då var det varmt och fint sommarväder. Nåja, lite i varmaste laget men kvällarna var ju desto skönare. Då njuter åtminstone jag i fulla drag.

Har tidigare (27/1-09) skrivit om "Roosens Grav". Vi har ju skött om den i ett antal år men vi tröttnade lite förra året. Ingen har dock tagit över skötseln så nu kunde vi inte se eländet längre utan köpte lite blommor och planterade.

Röd tobaksplanta blev det. Den luktar så gott. Konstigt, den luktar ju allt annat än tobak! Det kändes i alla fall bra att det blev gjort.

Efteråt så gick vi ner till sjön. Det är bara 50 meter att gå. Där var det så härligt så det var nästan man hade lust att bada.

 En härlig kvällssol och hundarna fick springa lösa och nosa runt.

Kinnekulle i bakgrunden och skräpet i förgrunden är mygg.

Lite mer mygg. De blev ganska besvärande så vi gick tillbaka till graven för att vattna blommorna.

Vatten fanns ju på nära håll att hämta. Man var helt betagen av den vackra solnedgången och det fina ljuset.

Så här ser det ut lite här och var längs stränderna.

Det ser ju inte så aptitligt ut och hundarna var i just där men jag undrar bara så att det inte är giftiga alger. Finns dom i insjöar eller är det bara i havet, tro?

Det handlar inte om mat denna gången som doftar gott utan om ett vildplommonträd.

Det växer i trädgården, men det ursprungliga trädet är dött och detta har kommit bredvid det gamla men mer i form av ett busklikt träd.

Det finns över huvud tagit inga blad på ännu utan bara smockfullt med blommor som doftar vida omkring.

Så här näpna fina blommor är det, nästan som vitsippor.

Egentligen ville vi inte ha trädet där men man kan ju inte ta bort något så fint som dessutom ger underbart goda plommon som är som stora körsbär ungefär. Enda nackdelen är att det lockar till sig ansenliga mängder med bin, humlor och getingar. Ramlar det ner plommon på marken så är de gaddförsedda genast där och det är också hundarna. Inte alltid så lyckat kanske men hittills har de inte blivit stuckna vad jag vet.

Strålande väder och vindstilla. Vart längtar man då? Jo till vattnet.

Landtungan som går ut här kan man just nu komma ut till. I normala fall är det en ö, men eftersom det är lågvatten så går det utmärkt. Här får hundarna gå lösa och då trivs dom. Det är väldigt klippigt och brant men det kan man inte tro när man står här på avstånd och tittar, men bilderna säger annorlunda.

Kinnekulle syns i bakgrunden med sin välkända silhuett.

Smilla spanar efter sjöfågel kan jag tro.

Kan man hoppa ner här undrar Smilla. Nog bäst att gå runt.

Nova i egen hög person.

Sunny har just gjort ett jättehopp och landat på andra sidan.

Alla sex samlade på bild, en ovanlighet faktiskt.

Smilla och Blondie på höga höjder.

Blondie har just tassplaskat.

Nova har fått "sniff" på något.

Måste jag ha baddräkt på mig?

Vad ser jag? Ringar på vattnet.

Vad ser jag?  Mej själv?

Muscot i vassen

Efter en timmes frihet var det dags att styra kosan in mot skogen och knalla hemåt. Det var verkligen en härlig timme. Hoppas bilderna kunde förmedla något av den känslan!

I dag är det onsdag. Askonsdag egentligen men det sägar man aldrig. Man pratar alltid mer om skärtorsdag av någon anledning. Ja, strunt samma, det var nya vårtecken ute i dag.

En videkvist mot himlen. Det var massor utslagna och ärlan guppade så käckt med sin stjärt. Det är första ärlan för i år. Den var i vattenbrynet. Några insekter sågs inte till men jag hoppas ärlan hittade några i alla fall.

Det är verkligen lågvatten i Vänern just nu. Antar att snösmältningen är klar från Värmlandshållet. Annars borde det väl vara högre vattenstånd i sjön. Eller också så har dom tappat ut en massa just för att undvika översvämningar.

Det är trevligt med lågvatten för det blir så mycket mer att gå på. Man kan göra strandhugg och det är roligt att gå och skrota i kanten på vattenbrynet. Man kan hitta fina stenar. Letar alltid efter stenar som jag skall ha vid min hundgrav. Har en tanke att alla mina hundar från förr skall få varsin sten med sitt namn skrivet på. Jag har redan en hel del och det är snart dags att ta itu med att fylla i namnen för det bleknar under vintern. Skriver bara med vattenfast tusch.

Nova på språng, med bara horisonten i bakgrunden. Ibland är det fullt av öar vissa dagar men det är bara hägringar. Ett underligt fenomen hur det kan bli så.

Härifrån kan man också betrakta världen.

I dag var det verkligen dimmigt. Vi skulle egentligen åkt ända till Bröndome (Kungsbacka) för att träna lure coursing men det är så LÅNGT och så var vädret inte det bästa. Det var isigt och halt i morse, sen kom dimman och då blev det vackert nere vid sjön. Hundarna fick i alla fall rusat av sig det värsta springet.