I helgen gjorde vi årets sista husvagnstripp. Det blev en resa på ca 45 mil, Vänern runt. Vi åkte medsols, så att säga och startade mot kusten. Lite småvägar till Halle- och Hunneberg först.

Halleberg med sina enormt branta sluttningar

Sen vidare mot Håverud

Där uppe var det lätt att få svindel

Fantastiskt att kunna bygga något sånt här och som dessutom kan hålla för fartyg

Slussen mellan Dalslands kanal och Vänern

Längst bort syns Vänern

Kul att ta kort på varann

Sen gick färden vidare

Utanför Säffle ligger denna camping som vi sov två nätter på

Inte så många campare

Det blev många och långa hundpromenade i det härliga höstvädret

Naturen ser ut som hemma

Detta skulle lika gärna kunna vara hemma men fint var det i alla fall

På kvällarna tände vi detta mysiga värmeljus. Det kommer från Laxå glashytta som fanns en gång i tiden. Turbo (Accent´s Keen Kevin) vann detta på en SKK utställning i Askersund för många år sen och tro det eller ej men duken har jag gjort när jag gick i skolan en gång för hundra år sen och jag begriper inte att den ens finns kvar!!!

Husse, Nóri och Nova

Vanessa framifrån....

....och bakifrån

Smilla, innifrån....

....och utifrån

Blondie

Sunny, förnäm eller?

Nóri 

Efter dessa tre dagar var det dags att åka hemåt. Hade tänkt hälsa på en valpköpare utanför Karlstad, en kullbror till Blondie bor där, men de var tyvärr inte hemma, så det blev till att åka vidare och väl i Mariestad så fick pappa ett besök av oss i stället. Det var uppskattat.

Våra hundar får ju från och till ben. Mest märgben men ibland andra råa ben och visst, det finns alltid en risk med ben men det värsta jag varit med om var när jag skulle ge dom såna där mjuka ben som är bra för tänderna.

Ofarligt?

Jag har delat ett ben i tre delar och det är så det blir när dom får dom. De fattar tag i benet som om det vore en apportbock. Sen biter dom till och benet går av som på bilden. Den mellersta biten har sen satt sig mitt i gommen, varav hundarna i fråga fått panik och börjat riva sig med framtassarna på munnen. Naturligtvis har dom inte kommit åt benbiten utan den har suttit fast. Som väl är så har jag varje gång varit där och kunnat ingripa. Men det har inte skett utan blodvite. Sunny har varje gång varit blodig runt munnen. Nu har det hänt flera gånger så nu ger jag aldrig ett helt ben utan delar det i bitar. Det är inte helt lätt att avlägsna ett ben när de har panik. Jag undrar vad som hänt om dom varit själva hemma.

Om jag skall iväg någon gång och hundarna skall vara hemma så får dom en tuggpinne var att roa sig med. Tuggpinnarna har varit av en annan sort och det har nog gått bra eftersom jag inget märkt när jag kommit hem.

Kanske kan det ge en tankeställare i alla fall. Det har säkert inte hänt bara mig.

Soffan är en kär liggplats för 4 av våra 6 hundar. Så fort kvällen kommer och man sätter sig för att se på TV en stund och dricka kaffe så kommer dom, Vanessa, Blondie, Sunny och Nóri. Däremot hör det till ovanligheten att Nova och Smilla ligger där också. De föredrar att ligga i våra sängar i sovrummet under täcket. Men det är tillräckligt trångt i soffan ändå så det gör inte så mycket. Var och en får ju ligga där den vill. Nu kan även Vanessa och Nóri då och då sova i samma soffa utan att busa hela tiden. Det går faktiskt lite lättare nu. Men ännu får vi ha dom åtskilda en stor del av dagen, speciellt om ingen kan passa dom.

Visst är det mysigt?

Vanessa måtte helt enkelt sakna bromsar, för när hon skall stanna efter att ha sprungit i full fart så har hon fått för sig att det enklaste sättet är att springa rätt på nån av whipparna eller på våra ben för då tar det stopp, utan att man behöver  anstränga sig! Fantastiskt va?

Visserligen tar det stopp på ett effektivt sätt men föremålen för stoppet är mindre roade. Whipparna avskyr när hon kommer i full fart och är dom då kopplade så kommer dom knappast undan. Det går bättre om alla är lösa för då kan de finta bort henne. Våra ben däremot är där dom är, inte lika enkelt att hoppa undan och ont gör det, det är ett som är säkert.

Annars är hon bra go´det lilla monstret!

Nästan 12 grader varmt. Underbart! I dag blev det ett annat ställe vid Vänerna än i går. En lite längre promenad och så fick alla 5 whipparna springa lösa samtidigt. Smilla och Vanessa jagade varann så det stod härliga till. Hundarna hade fullt upp med att springa, lukta, gräva och rulla sig i diverse trevligheter. Det blev så att jag struntade i det men de fick bada allihop när de kom hem. Nya lakan i sängarna och nybadade hundar....kan det bli bättre?

Denna vackra eka har legat här i många år men nu är det slut ....

....för nu såg den ut så här. Jag blev riktigt ledsen för den har varit ett vackert inslag i strandkanten och jag har tagit många kort på den. Antagligen har den legat och slagit mot stenarna i kanten och gått sönder eller så har någon slagit sönder den men det har jag svårt att tro. Trist i alla fall.

Underbart disigt och milt

Smilla

Vanessa

Vanessa och Blondie

Full fart över halt berg

Smilla och Blondie står och funderar

Blondie

Vackra ormbunkar eller stensöta eller något sånt 

I går var det lördag och det var en härlig dag. Varmt och skönt för årstiden. Jag hatar kyla så det får gärna vara både mulet och disigt. Det blev som vanligt en tur med whipparna till sjön för min del. Husse och Nóri gick till en annan del av sjön där Nóri fick springa av sig. Vilket man inte behöver be henne om!

Åt Dalslandshållet såg det ovädersaktigt ut

Åt andra hållet var vädret bättre

Vanessa i springtagen

I efter en pinne

Men ojdå, det var nog kallt, fort upp igen

Bättre att springa på torra land

Nova och Vanessa i lektagen, kul att se!

Nova leker inte så ofta längre hon blir ju 10 år till våren

Vanessa spanar ut genom köksfönstret....en katt kanske?

I fredags firade vi 39-årig bröllopsdag!!!! Inte klokt va? Hur kan det ha gått så många år så fort? Hur som helst så åt vi god mat och drack gott vin på kvällen och jag fick en vacker orkidé.

Jag har två vita orkidéer sen tidigare som har stått i skamvrån i ett halvår ungefär men nu blommar dom och då skall dom få komma fram och visa sin prakt, bara jag får bort mina pelargonier som står och skräpar överallt. De skall ner i husvagnen men vi skall använda husvagnen en gång till så de får vänta ett tag till.

Fick precis ett telefonsamtal från Kerstin och Ove, Nemos matte och husse.  Nemo startade på årets sista lure coursingprov i Skåne och tog sitt tredje cert. Alltså, Belara Nemo är Lure Coursing Champion. Ett jättegrattis till hund och ägare, kennel Belaras första LC champion. Så oerhört roligt. Jag fick rapporterat poängen också men den har jag redan glömt. Det gick väldigt bra för deras andra hund också, Messi, (Torshammarens Grimar)

Har precis ätit pizza och tagit ett glas vin till så det får nog bli ett glas till...