Säg vad inte hundarna gillar att tugga i sig. Är det inte ekollon eller grässtrån, så är det nypon eller oxbär. De har vi på tomten och hundarna kastar sig över buskarna. Jag låter dom käka...är säkert inte farligt. Har inte hittat någon info om det i alla fall. På latin heter dom Cotoneaster....

Starar och andra liknande fåglar gillar också bären. Förmodligen finns det någon nyttig vitamin inuti som hundarna vill ha. Dom är ju så kloka våra fyrfota älsklingar.

Inte mycket bär kvar nu, annars är det en färggrann buske

Nova plockar i sig

Smilla står på "tå" för att nå 

I dag blev det lite extra motion på löpbandet för alla whipparna. Det var evigheter sen jag använde bandet. Det kommer ju mest till nytta vintertid om vädret är alltför uselt för att gå långpromenader. Hundarna uppskattar verkligen inte ruskväder. Men i dag berodde det inte på vädret för det var helt okey. Däremot var skogen full av 20 jägere som satt i diverse torn och jagade älg, rådjur och dovhjort. Hade ingen aning om detta när jag gick in i skogen. Plötsligt var det drev alldeles i närheten och en hjort sprang över stigen alldeles framför oss och en wachtelhund hade den i haserna. Kan väl säga att whipparna blev mycket upphetsade av detta. De hade gärna velat hjälpa till med den jakten. Det small en massa skott under vår entimmes runda, så man kände sig inte helt tillfreds med att ha jakten så nära. Inte hade jag kläder som syntes heller, såg nog mer ut som en trädstam med mina gröna byxor och bruna jacka!

Av denna anledning så kom löpbandet alltså fram. Ja, det står alltid framme men det skall fällas ner. En som kommer direkt vid det ljudet är Smilla. Efter varje hund som sprang så passade hon på att ställa sig på bandet igen och hon fick t o m en kort stund springa utan koppel på. Men så kom hon lite långt bak på bandet och då är det ju risk att ramla av så det känns säkrare med halsband och koppel på.

Vanessa fick också prova för första gången men hon fick gå på bandet bara och fick godis under tiden och det var helt okey, tyckte hon!

Smilla in action

Den tassen, den tassen. Bandaget fick bara sitta på från i onsdags tills i fredags, alltså två dagar. Nóri stoppade in tassen i tratten och så bet hon i bandaget. Till slut gled det ner och hon fick obehag av det och när jag tagit av det så var det ett par sår på tassen. Det hade väl hunnit skava lite eftersom det glidit ner. Men på ett av såren har det blivit liksom en knöl.

En tydlig knöl syns en bit upp på tassen på varje sida.

Inte är tån bättre heller tycker jag men hon stödjer mycket mer på benet nu, så hon har väl inte så ont kanske. På onsdag blir det återbesök så får vi se vad veterinären säger denna gången.

För övrigt så har det börjat snöa i kväll. Usch och fy, vill inte ha, vill inte ha...

I går fick komposten sin vinterrock på sig och det var väl i sista minuten innan det vita föll...

Kläderna på så att maskarna skall överleva kylan

Vanessa fick nosat på snö för första gången i sitt liv och det var KUL, tyckte hon. Fick liksom lite spring i benen i kväll i trädgården. Hon är den sortens whippet som inte fryser heller. Hon tycks inte bry sig vilket väder det är. Hon vill ut i alla väder. Vet inte om det har med åldern att göra. Hur som helst så har tikarna börjat kissa över hennes kiss så det kanske är löp på gång....stora flickan....största flickan, Nóri, har däremot ännu inte löpt trots att hon blir 2 år snart. 

För att inte vara orättvis så kan Nóri också koppla av men inte lika lätt. Hon har dock varit väldigt skötsam nu när hon inte får springa. Det har inte varit några större problem, hon är nog klok och förstår att hon skall ta det lugnt, fast inte alltid!

Tre meter Nóri i velodromsoffan

Hoppsan, det blev nästan två likadan bilder

Söta Blondie

Avslutar söndagen med ett par bilder från dagens hundpromenad. I dag fick de springa lösa alla fem och de hade verkligen spring i benen men inga hjortar dök upp, så de fick nöja sig med att jaga varann.

Det var solsken i dag. Några grader varmt men blåsigt. Stilla är det här i viken där inte vinden kommer åt.

Här under går gångstigen. Det blev till att kröka rygg några gånger i dag och även kliva över stock och sten efter alla kullblåsta träd. Men vad gör det, lite extra motion bara! Det skadar aldrig. 

Vanessa är en mycket aktiv och livlig valp. Hon är nästan en Nóri i miniformat! Men vad Vanessa är bra på i motsats till många andra raser, det är att hon kan konsten att koppla av. Det är en väldigt trevlig egenskap hos rasen whippet, det måste jag säga. Det gör att de är lätta att ha med bort, det är som att får de bara vara med så är de nöjda. Säkert finns det andra raser som är lika på det området men inte av dom jag känner till.

Vila i soffan

Vila hos pappa när vi hälsar på

Vila i bädden på kontoret

Härliga goa whippar 

Tiden rusar...förra månaden hann jag aldrig ta några kort på lilla damen. Men det händer inte så mycket nu. Hon väger 12 kg och är väl 46-47 cm ca. Är väldigt nöjd med hennes storlek, tror inte hon blir så mycket större.

Fantastiska år med en underbar ras. WHIPPET - den ideala rasen. Käck och sportig utomhus. Tyst och lugn inomhus. Den luktar inte hund. Ingen smuts drar den in. Den är sällan eller aldrig sjuk. Den är lättskött, tillgiven och glad. Den är frimodig och barnvänlig. DEN ÄR BÄST!

Vår första whippet hette Dusty (Accent´s Jack Pot). Hans berömda kullsyster Accent´s Jambalaya var en storvinnare på utställning på sin tid. Dusty var efter Accent´s Impuls undan Delaklins Fancy Girl.

Det var inte helt självklart att vi skulle ha en whippet men det har jag skrivit ett helt kåseri om i Whippetbladet så det drar jag inte här igen.

En scannad bild från fotoalbumet 1989. Dusty är 9 veckor och så är det Ådi, en av våra tibbar.

Ursäkta bildkvalitén, men jag kunde inte låta bli att lägga ut den. Vår fina första whippet.

Dusty ca 6 månader

Dusty och Turbo, som var whippet nummer 2. Han var efter Foxy´s Florentino undan Accent´s Jambalaya.  Denna bild där de står så fint alldeles av sig själva nere vid sjön har fått stå som modell för min kennellogo. Lite mörk bild men den är också scannad från ett foto.

Nu har det gått över 20 år sen dess och vi är inne på whippet nummer 11. Mellan år 2000 och till dags dato har det blivit 5 whippetkullar vilket inte är så mycket precis och just nu är det ett litet brejk där jag av olika anledningar har svårt att få tiden att räcka till för en valpkull. Jag hoppas dock att det skall bli ändring på det så småningom, för det är fantastiskt roligt att följa en kull valpar och man kan verkligen längta....så nog skall det födas fler Belarahundar är det tänkt!

I går blev Nóri helt rabiat när vi var ute på morgonen vår långa 5 minutersrunda! Plötsligt började hon bita och slita i sitt bandage och tjuta och skutta och var helt galen. Jag vände hemåt direkt och så tog vi av bandaget. Hon bet sig i tassen som en galning. Tror att det kliade bara, men det är inte alltid så bara, för det kan vara hemskt om man inte kommer åt att klia om det behövs. Veterinären sa ju att det var okey att ta bort bandaget om hon verkade ha ont av det. Hon hade det ju på i 6 dagar i alla fall. Passade på att ta kort på tassen....

Så såg den ut förra veckan

Så ser den ut nu. Suddig bild och så ser det ut som om hon bara har tre tår men annars så är det inte så stor skillnad tycker jag, lite mindre svullen kanske. Ja det är svårt att se på en dålig bild.

Veterinären tyckte i alla fall att hon var bättre för hon stödjer mer på tassen men han föreslog bandage igen i en vecka om det fungerar. Så nu blir det återbesök nästa onsdag....vilken följetång.

Vanessa och Blondie

Blondie hoppade upp på köksbordet när Nóri kom farandes. Synd att jag inte sansade mig och tog ett kort på henne men jag lyfte ner henne direkt. Inte precis tillåtet att vara på köksbordet. Tror aldrig hon har gjort så någon gång, men bättre fly än illa fäkta....

Vanessa har däremot vant sig vid Nóri och parabolen som synes.