Har gjort bort mig och "fixat" så att jag varken kan ta emot eller skicka mail just nu så det är för tillfället endast telefonen som gäller ifall någon vill komma i kontakt med oss. Bloggen finns ju också förstås. Skall försöka åtgärda detta så fort som möjligt. Men nu måste jag åka och jobba först.

På en plats i skogen nere vid sjön finns en ensam grav. Den kallas Rosens grav. År 1850 for en båt från Göteborg till Årnäs och ombord på den fanns en sjöman som hette Carl Roos. Han hade innan resan fått en knäskada som behövde behandlas men besättningen på båten var hård och hänsynslös så han fick ingen behandling. Under resans gång blev Carl Roos mycket sjuk och skepparen misstänkte att det var den fruktade koleran som drabbat honom. Av rädsla för att smittas vågade ingen besöka den stackars sjömannen utan han fick varken mat eller vatten på flera dagar. När båten var ute på Vänern hade det gått så illa att sjömannen dog, endast 25 år gammal. Mycket talade för att det var blodförgiftning som var dödsorsaken, men misstanken om kolera gjorde att då båten kom till Årnäs så förde man hans kropp till den plats där han nu ligger. Alltså mitt i skogen vid sjön. Platsen blev av Forshems sockens sundhetsnämnd avsatt till kolerakyrkogård 1850.

När vi flyttade hit till Årnäs 1980 var det en man som skötte om graven men för några år sen dog han och det var ingen som skötte om den mer. Då tog vi (läs Claes-Göran) över skötseln och planterade blommor på våren och ansade och krattade och höll snyggt runtomkring. På hösten satte vi ljung eller annat lämpligt för årstiden. Detta har vi hållt på med i flera år nu.

Intresset för att sköta graven har väl avtagit lite och i somras var vi borta mycket så tiden räckte inte riktigt till. Kanske tar någon annan över och gör fint där för det vore samtidigt synd om det blev förfallet. Det finns säkert någon inom Kulturföreningen Aranäs som känner sig manad.

På begäran...några bilder på utövande av Core. Helen hade ett par bilder där hon själv tränar så dom kommer här.

Ser ju varken svårt eller enkelt ut och det hade varit roligt med fler positioner att visa, men det kanske kommer. Får väl ta med kameran nästa gång annars. Hade varit allra roligast med en filmsnutt.

Å förresten...jag hade ingen träningsvärk i dag...så jag kan nog ta i lite mer nästa gång.

Core i stället för yoga blev det i dag. Jag skulle handla lite för pappa  så jag hann inte till yogapasset 16.30. Därför provade jag något nytt i dag kl. 18. i stället. 

Det här tror jag passar mig bättre faktiskt. Core är styrketräning för kroppens kärna, mage och rygg. Den egna kroppen är enda redskapet. Ledaren Helen, som är  dotter här i huset, hade i dag lagt in vikter i programmet  som förstärkning. 1,25 kg per hand. Det låter inte mycket men gör övningar med det så lovar jag att det känns. Vi får väl se om det blir träningsvärk i morgon. Det var ett pass på 50 minuter och det räckte! Svett blev man i alla fall och det känns ju bra. För min del skulle det passa utmärkt att bli starkare i rygg och mage (kanske försvinner magen också)!!!

Alltså, det får bli core på måndagar en tid framöver i alla fall. Längtar redan till nästa måndag!

Tassar både här och där är bloggens titel och bilderna talar nästan för sig själva. Man hittar dom överallt...

Både i taket och på väggen inne i hundhuset finns dom...

Som ett evighetssmycke i huden på armen...

På hundarnas sovplatser finns dom också...

Till och med på bordet får dom lov att vara...

Sist men inte minst alla goa varma tassar på våra egna riktiga hundar...

som dagligen lämnar avtryck både smutsiga och blöta men ack så kära...

I dag förpassades de sista resterna av julen till garderobens mörkaste hörn. Där skall det ligga och samla damm i nästan ett år. Det var ju bara köket kvar att städa bort julen i. Hur det än är så är det mysigt med adventljusstakarna, speciellt i köksfönstret så man drar på det in i det längsta, men nu var det "färdigdraget"

Det blir lite "vårligare" och ljusare i fönstret så här. Ja, i fönstret, inte utanför fönstret, där är det nattsvart.

I dag är det 2 år sen Stormen Per härjade. När Gudrun var i farten så blev vi inte så hårt drabbade här uppe men det var desto värre under Per. Speciellt i Mariestadstrakten där var många strömlösa länge och kallt blev det för dom som bara hade elvärme.

Sonen var hemma och lånade min digitalkamera och så begav han sig ut i hemskheterna. Men resultater av bilderna blev ju ganska bra. Det var faktiskt en sån konstig lyster på himlen. Det såg riktigt overkligt ut. Vänern var som ett rytande, upproriskt hav.

Det hade inte varit nådigt att vara där ute i någon båt.

Man var ju förvarnad innan stormen så det blev till att hälla upp vatten i en massa kärl, dels för toan och så för kaffe. Nu var inte strömmen borta länge hos oss, men annars hade vi fått härbärgera oss i husvagnen, där fanns ju

gasolvärme och spis och då

hade man klarat sig där ett

bra tag, men nu behövdes

inte det.

Äntligen, äntligen, äntligen! Jag har fått BREDBAND!

Tror ännu inte det är sant. Har suttit med vanligt trögt modem i åratal och väntat och väntat och väntat på allt som skall uppenbara sig på dataskärmen och det har tagit sån tid så man har blivit både stressad och otålig och tyckt att tiden bara rinner iväg och man får inget gjort och inget händer. Inte kan man titta på You Tube eller något liknande. Att ladda ner något har inte varit tänkbart ens.

Fick alltså bredband i julklapp av man och barn och i dag så har sonen installerat detta. Det var gjort på ett litet kick! Hurra!

Här får Henrik stor hjälp av Smilla som också tycker det verkar bra med bredband.