Inte till oss utan till våra fåglar. Utevoljären (voljär = flygbur) har stått i 30 år och därmed är den inte att lita på längre. Vi bedömde att den inte skulle klara en vinter till. Inte med de snömängderna som föll i vintras i alla fall.

   Det hela ser inte så fräsch ut precis. Vi har tagit bort all humle på långsidan som gav fåglarna skydd och samtidigt dolde hur dåligt träet var.

Vi har två voljärer kan man säga med ett valv över som förbinder de båda så att fåglarna kan flyga fritt emellan. Sen går det en trappa ner till resten av trädgården, som inte är inhägnad för hundarna. Här skall det bli nya grindar så småningom.

Här är trappan från andra hållet. En trappa i natursten som vi släpat hem och la för nästan 30 år sen. Den är nästan igenväxt men jag gillar den skarpt ändå. Man får rensa då och då!

Här är den gamla voljären riven. Det enda som satt som berget var kramporna som nätet satt fast i. Där var det inte ruttet minsann.

Nu skall vi lägga den nya voljären längs med staketet så det blir en större yta för fåglarna att flyga på.

Syllarna som själva voljären stått på så många år. Rätt smuliga men ändå fruktansvärt tunga att forsla bort.

Inte mycket kvar av vare sig grind eller reglar. Då när den byggdes så cuprinolade vi allt men nu blir det i tryckimpregnerat i stället.

Valvet som går mellan de båda voljärerna har vi fått stötta upp så länge. Fåglarna har fått hålla sig i den lilla delen till höger. De har följt arbetet och har nog undrat!!! Åtminstone de kloka nymfparakiterna och sångparakiterna.

Mitt under arbetet så gick ena skakeln av på skottkärran också. Fick låna skottkärra av sonen tills Claes-Göran fick gjort nya skaklar.

Här ligger den nya grunden av byggtimmer utlagd. 8 meter långt och 2 meter brett.

Ramen på plats. Huset på bilden är egentligen vårt hundhus som vi inte längre använder för hundarna är aldrig ensamma hemma. Nu används det till förråd och vid behov kan man eventuellt dela av och ha fåglar även där...men det är en annan historia.

Det fordras akrobatiska övningar för att lägga nättaket, men det gick bra!

Så här ser det ut från nederdelen av trädgården. Vårt hus syns bara taket på. Det är grannens hus till höger. Så vi bor inte direkt på landet precis. Men vi har ingen granne så nära åt något annat håll. Fast våra grannar är bra och då är det ju okey att bo nära.

Nätrullen är utrullad och skall sättas upp på sidorna. Några grindar skall göras och sen är det nästan klart för att släppa ut fåglarna.

Klart och fåglarna är utsläppta. Nóri bevakar fåglarna noggrant och vill gärna rusa på om dom flyger upp. Tidigare har fåglarna haft så mycket grönska runt sig så det har varit väldigt skyddade. Nu tar det ett tag innan det växer upp något. Så det gäller att lära "maja jaguar" att inte jaga pippina.

Fåglarna flög först trevande ut i sitt nya hem men det dröjde inte länge förrän de flög i full fart åt alla håll och det var ingen trekan utan att de verkade nöjda. 12 meter flygsträcka utomhus kan man väl inte klaga på. Nu skall det bara på lås på grindarna och lite extra nät på taket som skydd för rovfåglar och eventuella katter.

Den jordiga delen där den gamla voljären stod har Nóri bearbetat så gott hon kunnat och sprungit ut och in i huset med jordiga tassar. Puh....dammsugaren och svabben har gått varma....Men nu är det kallare ute så dörren har varit stängd. Nóri tycker nog att hon fått en större yta att springa på för den är rakare och hon tokrusar fram och tillbaka  så jorden och gräset yr....puh igen! Just vid såna tillfällen kan jag längta efter minusgrader och frusen mark. Men den längtan går fort över. 

Både fåglarna och valpen gillar att vara ute i det sköna vädret.

Kanarie

Zebrafink

Nymfparakit

Behöver hon presenteras?

I bister kyla och vindpinande snöfall så sitter dom där och sjunger i alla fall, kanariefåglarna. Det är en fröjd att höra dom.

Vi har fått skotta bort snön från nätet så det inte skall rasa ihop av all tyngd. På nätterna har vi dessutom stängt in fåglarna. Det har vi aldrig gjort förut, men denna vintern har ju varit extrem kall och det kan aldrig vara bra att sitta stilla ute i så många timmar som det blir i mörkret. Vi har inte fler fåglar än att vi kan räkna in dom och på morgnarna så står dom faktiskt i kö för att få komma ut. Det har fungerat bra att göra så. De behöver komma ut och röra på sig precis som alla andra djur.

Nymfparakiter är mycket trevliga fåglar. Det skall bli väldigt roligt att få ett par igen. Vi har haft ett antal genom åren och den första fågeln vi skaffade var just en nymfparakit och året var 1970!

Den fågeln hette Felix och vi hade honom i 22 år. Då blev han skraltig och dog. Under sitt liv hann han med två fruar. Den första hette Kacki och den andra var lite kal i fjäderdräkten så hon fick heta Kalix. Några kullar blev det också efter Felix.

I morgon åker vi alltså och hämtar dessa två som syns på bilden nedan. Det är honan som är närmast kameran.

Ett sånt här fint kort kommer vi aldrig att kunna ta så jag fick låna det från uppfödaren. Gå gärna in på länken "Fågelperspektiv" och kika på mer fina fåglar (och marsvin och västgötaspetsar).

Snart kommer vi att få tillökning i fågelflocken i form av två nymfparakiter. Det var flera år sen vi hade nymfer men det är väldigt trevliga fåglar, så det skall bli skoj. Men först kommer här några bilder på några av de nuvarnade fåglarna.

Risfågel

Kanarie

Kanarier

Kanarie

Zebrafinkar och kanarie

I går blev det tagna några nya bilder på några av fåglarna. Det var i samband med rengöring av voljären.

Risfågel

Zebrafinkhane

Zebrafinkhane omgiven av kanarier 

Det finns inte mycket att rapportera på fågelfronten. Även om det är kallt ute så sitter fåglarna gärna ute och ibland blir det mörkt och de har "glömt" att flyga in. Då blir det väldigt många timmar utan mat i mörkret, så då kommer sladdlampan fram och så får man lysa upp och försöka få dom att flyga in. Det brukar gå bra.

Zebrafinkar

Gul kanarie

Rostfärgad kanarie

Dessa bilder är dock tagna lite tidigare i höst, innan löven föll av.

Skrev häromdan att vi skulle åka till våra fågelvänner och hämta fåglar. Nu var det så att våra vänner kom hit i stället. De hade med sig 4 kanariefåglar till oss och så sina två västgötaspetsar förstås. Fast dom fick ju naturligtvis följa med hem igen!

Vi fick några timmars pratstund och hann med att både äta middag och dricka kaffe och titta på en inspelning från Kim Larsens konsert i Göteborg. Den jag fick av mina barn. Jag fyllde ju år den dagen.

Försökte mig på att ta kort på de nya pippina när de ändå var instängda men det var inte helt lätt. Kameran fokuserade på det som var närmast och det var ju grenar som var i vägen men några bilder blev det i alla fall.

Två är så här ljusa

Två har denna färgen. Här kalasas det på en grön ärta

De kommer nog att känna sig hemma snart. De är frimodiga och orädda fåglar till skillnad från vår sångparakithane som är väldigt skygg. Vår andra kanarie sitter på andra sidan "staketet" och lyssnar och vill säkert träffa sina artfränder. Får se om vi släpper ihop dom i morgon.