...tänkte jag presentera de hundar vi har...

Först ut är Vanessa (Klenod´s Vanessa e. Courtborne Sirius Black u. Klenod´s Tilda) Hon blir 11 år nu i mars. Hon är en väldigt snäll hund som ofta blir lite missförstådd, då hon är en "brôtig typ" Inte alla gillar när hon gör allt i hundra knyck. Hon är dessutom den som är mest lekfull, åldern till trots. En boll, eller en rattmuff att leka med gör livet kul. Men på första plats kommer nog MAT, i alla former...både sånt man hittar i skogen och sånt man blir serverad...det tar slut på 5 röda sekunder!

Vanessa

Nästa whippet är Fi-Fi (Belara Fi-Fi Dong e. Khalibadh Solglimt u. Klenod´s Vanessa) Hon blir 8 år i mars. Snäll och lite försiktig i möte med andra hundar hon inte känner. Kan bero på att både hon och Vanessa blivit "överfallna" av stora lösa hundar, vilket skrämt dom rejält. Fi-Fi är en stor mattehund. Husse vill hon inte gå ut med om jag är med. Det går bättre om han går själv med henne, då är det inga problem. Hon har lite idéer den damen. Tyvärr kan hon vara lite dum mot sin mamma, alltså Vanessa, så dom får aldrig springa lösa ihop, då ska hon bara ge sig på Vanessa. Det blir lite hetsigt om man säger så. Annars är hon en väldigt go och följsam hund.

Fi-Fi

Det var whipparna det. Nu kommer vi till de små liven, italienarna. Små men naggande goda...Lycca (Qvickelyckans Dexta e. Eugenios Amenhotep u. Qvickelyckans Tosca) blir 7 år i mars. Det var väldigt så många födelsedagar vi har i mars... Lycca är en bestämd dam som gärna sätter de andra på plats så där lite lagom. Ingen tar hennes mat eller ben t ex. Annars är hon en helt underbar hund som kan gå lös utan vidare i skogen. Hon drar inte efter hjortarna som finns här i mängder. Lycca är faktiskt ganska busig emellanåt och älskar när hon får försöka få ut godis ur petflaskor och såna där kongar och bollar med hål i. Hon är så klart också väldigt pussig och kramig som alla italienare verkar vara. Älskar dessutom människor, både små och stora.

Lycca i sin grå Kevintröja. Hennes färg är egentligen gul men den fanns inte i gult!

Nummer två av italienarna är Zoya (Qvickelyckans Tonka e. Qvickelyckans Spurius u. Qvickelyckans Eida) Hon blir 5 år till hösten. Henne har vi egentligen på halvfoder men än har hon inte blivit parad så det kanske inte blir....Hon är i alla fall världens goaste, roligaste, knäppaste, snällaste buse. Kramig och pussig så det räcker till och blir över. Hon kan dessutom skratta vilket är så himla gulligt när man ser alla vita tänderna i det mörka ansiktet. Hon är också väldigt följsam och kan gå lös i skogen. Ja jag tycker hon är en mycket rolig hund, fastän väldigt försiktig med nya människor. Tror hon skulle kunna lära sig olika konster om hon bara hade haft en matte som fick tummen ur....så svårt att träna när man inte kan stänga en dörr om sig, alla andra hundarna kommer ju och vill också ha godis...därför vill det aldrig bli av liksom att man ens börjar. 

Zoya

Sist men inte minst, jo förresten hon är både minst och sist, så har vi lilla Quini (Belara Killer Queen e. Irish Mist Sunday Morning Blues u. Qvickelyckans Dexta) Hon har precis fyllt 3 år. Hon är ju från min hittills enda italienarkull och det blev ju bara en tik och två hanar. Som vanligt har jag lite otur att bara få en tik i mina senaste kullar och några hanar då förstås. Man har ju velat spara en tik och då har man inte haft något att välja på. Det var ju samma med Fi-Fi och kullen före henne. Ja hur som helst så var det liksom självklart att behålla denna lilla söta varelse. För söt är hon verkligen, men inte så fin egentligen. Hon har lite för mycket dvärghundsprägel på huvudet och lite tunn underkäke. Detta hindrar henne dock inte från att gilla att jaga. Egentligen hade vi tänkt lägga av med lure coursing i o m att Fi-Fi gått i pension om man säger så. Men vid något tillfälle fick Quini jaga en trasa och jäklar vilken fermitet hon hade. Hon fattade direkt. Det var liksom bara hennes grej. När vi efter mycket om och men fick tag på en munkorg som passade så var det bara att köra på. Licensen klarade hon och hon har förra året startat på 3 prov. Cert och vinst på det första och andra provet. På tredje var hon ensam hund så då delas det inte ut något cert. Ja det blir till att fortsätta med LC för det är ju roligt med en hund som verkar vara så bra. Så än pensionerar vi oss inte från sporten! Ska man säga något mer om denna lilla på 3,5 kg så är hon inte speciellt matglad och hon är den som är mest självständig. Hon verkar vara sig själv nog!

Quini

Avslutar med en bild på alla tre italienarna. Ingen nytagen bild men det är väldigt få tillfällen dom sitter/står still och i alla fall nästan tittar åt samma håll.

Lycca och Quini (mor och dotter) och Zoya  

Mina små kardborrehundar, mina små bihang, mina små plåster. Ja kärt barn har många namn. Men dom är allt detta och lite till. Man kan inte annat än älska dessa ljuvliga varelser som samtidigt kan vara lite väl mycket PÅ och envetna. Dom vet då vad dom vill och det är det som gäller (enligt dom) Ja vad vore livet utan dessa 5 varelser. Inte så roligt i alla fall. Nu har vi "bara" 5 hundar. Har nästan alltid haft 7. Vi har bestämt att inte ha fler i antal i alla fall, man är ju inte purung längre och man vill ju helst överleva sina hundar!

Så vackert så man blir alldeles betagen

En väldigt vacker och rofylld bild

Lycca, så gul och fin

 
Lycca och Quini, alltså mor och dotter

 Älskade Zoya

En härlig promenad på barmark, men isigt i vattnet

 
Så himla skönt med barmark

 
3 små praliner väntar på att få springa lösa

Vackra isformationer

Stenen har fått en ismössa

Underbart när framförallt whipparna fått vara lösa

 Vanessa 10,5 år i full fart på stranden

Den älskade rattmuffen är med

 

Fi-Fis tur, rattmuffen ramlar snart ner från himlen

Där var den

Godis är gott husse

 
Quini

I full fart

 
Lycca

Liiite kallt sa hon visst att det var

Zoya

Quini

Stanna kvar....trodde du ja, det har vi inte lärt oss

Alltså dessa tre...Lycca, Quini och Zoya

Fi-Fi i solen taget i okt/nov

Klenod´s Vanessa, 10,5 år älskar sin rattmuff och pinnar och att bada