....men det blir ett inlägg om lera och storbrand i stället

Den obligatoriska resan till Karbenning utanför Norberg gick som vanligt av stapeln i början av maj. Nóri var anmäld dit till LC provet och Fi-Fi skulle få springa sitt första licenslopp. Det blev att hon fick springa två licenslopp och det gick jättebra så nu är det bara att vänta på att hon ska fylla 15 månader, vilket blir den 3/6. Då kan hon springa tredje och sista licensloppet och förhoppningsvis blir hon godkänd.

Nóri sprang väldigt bra i sin ensamhet och fick 185 poäng i båda loppen, ovanligt höga poäng överlag.

Nog om detta....

På vägen till Norberg passerar man länets högst belägna landsväg -

- och där är utsikten fantastisk

Väl framme och vis av tidigare öden på samma plats med regn och lera så garderade vi oss med slirskydd under bakhjulen, men det visade sig senare inte ha någon betydelse alls. Ja, lördagen var solig och fin. Visserligen kallt i vinden men hellre det än vad som komma skulle

Redan på lördag kväll började regnet och det regnade hela natten. Infarten till fältet där parkeringen var blev fort en lerig slipprig massa

När dagen var till ända och prisutdelningen klar så kom det en kille med traktor för att hjälpa alla att komma loss. Då var klockan ca 7 på kvällen och de flesta hade långt att åka och ville snabbt komma iväg....

Personbilarna blev först hjälpta

Någon enstaka kunde med viss hjälp klara sig själv

Sen fick den stora traktorn göra resten. Killen som körde gjorde det med bravur och tog det väldigt lugnt och försiktigt så att inte dyrgriparna till bilar, husvagnar och husbilar skulle skadas. Stor heder till honom!

Claes-Göran jobbade hela tiden med att koppla och koppla loss alla ekipage som drogs loss, så han frös inte i alla fall. Vi andra som tittade på huttrade i snålblåsten och regnet

Så var det dags för Thomas och Yvonne att bli hjälpta

Här får Mats G hjälp. Onödigt att chansa och göra ännu större sår i marken

Efter några timmars arbete så började det bli mörkt ute och Lasse D kunde strax fortsätta för egen maskin efter hjälpen

Dra mej baklänges och det gjorde han

Sista stora husbilen och sist blev vi själva hjälpta. Vi hade ju som vanligt tänkt stanna till måndag morgon men vi kunde ju inte stå kvar i leran så vi blev uppdragna till fastare mark. 30 till 40 ekipage var vi som fick hjälp

Jaa vad säger man....en sån sörja...vilket äventyr...

Här kunde vi stå över natten och när alla var klara var klockan 22.30 Då kan jag säga att vi var trötta och smutsiga. Efter lite i magen så somnade vi gott och regnet smattrade sövande mot husvagnstaket

Nästa morgon tittade vi på bedrövelsen

Det är annars ett vackert beläget fält med en fin gård och en sjö som utsikt. Fast geggan i förgrunden kunde vi gott varit utan.

På måndag började vi hemfärden och solen sken!!!

Vi bestämde oss för att åka igenom brandområdet. Den stora branden som var i Västmanland förra året. Först nu för ett tag sen så förklarade dom branden helt släckt. Tänk att det kan pyra under marken under en hel vinter. Otroligt och skrämmande. Bilerna nedan får tala för sig själva....

Bilderna är tagna under tiden som vi körde med bilen så det är ett oerhört stort område som är drabbat. Det är nästan svårt att föreställa sig hur hemskt det måtte varit med all rök och med risken att få sitt hem ödelagt. Överallt stod det skyltar att man inte fick beträda området. Däremot har dom tydligen lyckats rädda en del virke, även om det är bränt på ytan.

Ja, det var årets LC resa till Norberg....lite annorlunda blev det allt