Ja, det är svårt att säga egentligen. Men hon hade hemolytisk anemi och det kan bero på tumörer, på blodcancer och orsaken kan också vara hennes tidigare muskelinflammation (polymysit) Hakmask kan också ge blodbrist men det gick ju inte att ta avföringsprov förrän alldeles i slutet så det är nu analyserat och jag fick tel. samtal från Skara i dag och det fanns ingen hakmaskförekomst. Dom tog provet med tanke på att vi har fler hundar så det var ju skönt att det inte fanns såna parasiter i alla fall.

Däremot sa vet. att man kan ju alltid vara efterklok men hon funderade över hur det blivit om vi aldrig slutat med kortisonet utan låtit henne äta det kanske livet ut. Men just då var det inte aktuellt att inte lägga av med det och det är ju ingen idé att grubbla över sånt, egentligen. Nu är det som det är.

Här kommer lite bilder från dagens runda med hundarna. Det blev 1½ timme vid sjön där alla 6 sprang lösa och hade roligt och Nóri har simmat för första gången i sitt liv.

I dag var det Nóri och Smilla som hade kul vid vattnet. Smilla hade verkligen spring i benen. Blondie har precis börjat löpa så hon var inte lika vild.

Nova och Nóri. Det går tydligen bra att rulla sig på berg!

Sunny svalkar tassarna

Nóri

På djupt vatten 

Vattenlek 

Här simmar hon nästan

Här simmar hon....kul

Nu tar jag pinnen!  

Då hämtar jag en annan. Pinnar finns det gott om.

Avslutar med några bilder på Tindra som man bara blir så glad av att se.

Nu har lugnet lagt sig efter att våra gäster har åkt. Man har faktiskt inte haft tid att tänka på det sorgliga men i dag när vi var nere vid sjön med vårt 6-pack hundar så saknades Fejdi verkligen. Jag tror hela tiden att jag tappat ett koppel! Det blir liksom tomt även i händerna. Nu skall man plocka bort alla grejer, hennes gula halsband och koppel, matskålen, täckena...ja, jag slänger ju inte det men det skall tvättas och läggas undan till någon annan hund framöver som det kanske kan passa till. Det får ligga ihop med Jemmis grejer...

Ja dessa älskade hundar, så mycket glädje de skänker men också en oerhörd smärta när de lämnar oss.

Ett stort tack till alla som tänkt på oss och stöttat...