I bister kyla och vindpinande snöfall så sitter dom där och sjunger i alla fall, kanariefåglarna. Det är en fröjd att höra dom.

Vi har fått skotta bort snön från nätet så det inte skall rasa ihop av all tyngd. På nätterna har vi dessutom stängt in fåglarna. Det har vi aldrig gjort förut, men denna vintern har ju varit extrem kall och det kan aldrig vara bra att sitta stilla ute i så många timmar som det blir i mörkret. Vi har inte fler fåglar än att vi kan räkna in dom och på morgnarna så står dom faktiskt i kö för att få komma ut. Det har fungerat bra att göra så. De behöver komma ut och röra på sig precis som alla andra djur.

I trädgården har vi skottat gångar åt hundarna så att de över huvud taget skall kunna gå där.

Det är inte mycket som syns av voljärerna i all snö. Nu räcker det!

Visst är det vitt och fint, speciellt när det kommit nysnö och all hundkiss försvinner! Då kan man inte tro att det är sex hundar som rastar sig här. 

På Hedenhös tid betalade man hundskatt!! Jag är tydligen också bra på att samla på mig onödiga grejer. Nu har jag tagit kort på dom och så åker dom ut!

Ojdå, det syns visst dåligt men det är från 1980 till 1987.  Vi hade antingen två eller tre hundar under den tiden.

Så här ser märket ut på nära håll.