Yngst och äldst har varit hos oss i dag. Alltså Tindra och min pappa. Det blev middag på altanen för det var så härligt väder och varmt och gott att sitta där.

En lite solstråle som var på gott humör. Liten Tindra, snart 6 veckor.

Hundarna var nyfikna och de skall ju vänjas i tid. I Tindras familj bor 3 katter så hon kommer att bli van vid djur.

Nästa anhalt....badkaret....ser hon inte liite nöjd ut??

En sak jag ångrar är att jag inte tog ett kort på varje hund som var där.

Karantänstiden var 120 dagar (4 mån.) så man lärde verkligen känna hundarna. En del har gått mer eller mindre obemärkta förbi medan andra verkligen fick en plats i hjärtat. Jag fällde tårar många gånger när hundarna skulle åka hem.

Vanligaste ras var schäfer, både som hittehundar, hangarhundar eller avelshundar. Trevligast var dom som var ämnade bara som sällskap. Jag tyckte redan då att schäfern hade urartat....

Blandraser kom på andra plats i antal. Folk tog verkligen hand om blandraser och betalade en massa pengar för att få med dom hem så man förstår att det var älskade hundar.

Bland vinthundarna så var det att antal afghaner bara, inga andra vad jag kommer ihåg.

Här är i alla fall en pyrenéerhund som hette Bella. Hon skulle få åka hem och blev inför avfärden badad och fin. Här hjälper Helen sin pappa med schamponeringen.

En av dom absolut vackraste hundarna var denna bruna dobermann som hetter Zig. Han var otroligt trevlig och lydig. Det var en hund man inte glömde så lätt. Visst är han läcker med sina kuperade öron. Jag tycker faktiskt det är snyggt men är till 100% emot det. Så det är ju bra att det inte förekommer numer.

Det skall väl vara Amerika som kommer på såna saker som att ta bort klorna på katterna så att de inte förstör inomhus.

Denna söta kisse hette George och hade inga klor. Claes-Göran hade byggt fina stora kattburar som gick från golv till tak och med fönster till varje och stora klätterträd, men stackars George kunde inte klättra så han fick ha lite "specialdesignat" så att han ändå kunde komma upp i fönstret.

Jag fattar inte hur man kan göra så mot djur. Är inte klor ett viktigt attribut för en katt? Även om den bor inomhus så tycker jag det. En sak är ju att klippa klorna men att dra ut dom!!!

Den svartvita bilden är från ett tidningsreportage. Det blev många sådana under åren. Även TV var där vid några tillfällen. Bl.a hade Ria Wägner ett program som jag tror hette Sveriges Magasin. (R.Wägner känner man bara till om man är över 50 år tror jag) Det var hon som vinkade "bakvänt" alltså hon hade handflatan mot sig.

Från 1972 och ca 6 år framöver var Claes-Göran föreståndare för Göteborgs Djurkarantän. Jag var timanställd där och vi hade tjänstebostad alldeles vägg i vägg. Karantänen ägdes av kommunen och Hälsovårdsnämnden var ansvarig. Karantänen låg granne med Blå Stjärnans djursjukhus på Ringön. Vår bostad låg precis emellan dessa båda "anrättningar".

Fick nyligen höra att vårt hus var rivet. Karantänen är ju nerlagd sen många år men vår bostad har använts bl.a som klubblokal och så har Blå Stjärnan haft den till personalen till lunchrum och vilorum m.m

Skulle nog kunna skriva en hel roman om dessa åren för det var en väldigt rolig tid med alla hundarna, katterna, hästarna, fåren, papegojorna, gässen, duvorna och lite till. Men jag nöjer mig (för tillfället i alla fall) med att visa några bilder som jag precis scannat!

Ett år så kom ett godståg med  19 lippizanerhingstar från Spanska Ridskolan i Wien. De skulle uppträda på Scandinavium. Det var en skötare till två hästar och de vårdades som barn. Här står länsveterinär Gunnar Dahlberg i vitt och överser det hela. Claes-Göran sprutar desinfektionsmedel på hovarna. Det skulle göras innan de fick beträda svensk mark.

Det var 18 vita och 1 brun hingst. 3 dagar tog tågresan från Österrike.

 De var ystra och spralliga efter den långa resan.

Sen var det meningen att de skulle lastas på en hästtransportbil för att färdas genom Göteborg till Scandinavium, men hästskötarna godkände inte bilarna så det blev att de gick genom stan med poliseskort. Det var en mäktig syn och läckert med klappret från så många hovar.

Läste precis på Henriks blogg (Play A While) om problem med rovfåglar.

Vi har tidigare haft problem att fåglar, både mindre rovfåglar och andra fåglar har flugit i fönstren på vår inglasade altan. En del har dött, andra har väl fått minst hjärnskakning men kvicknat till så småningom. Efter att vi satt upp svarta siluettbilder (inte i plåt!!!) så har problemet försvunnit. Inga fåglar flyger in i rutorna längre.

Dessa siluetter klippte jag i sånt som man klipper dekaler i, nån slags plast. Dom är ca 22x22 cm, så de är inte så stora som de verkar här på bilderna.

Det kan ju vara ett tips kanske om man har problem med dylikt.

En annan sak som också har inträffat då och då är att rovfåglar dyker mot våra voljärer och fullständigt skrämmer slag på våra pippisar. De kan bli så rädda så de sätter sig skräckslagna på nätet och då är det bara för rovfågeln att hugga in och kalasa. Det är fruktansvärt. Men sen vi la speglar ovanpå voljären lite här och där så har vi inte heller haft problem med att de dyker ner på samma sätt. De kan speja från ovan ibland och det räcker i och för sig för att våra fåglar skall bli rädda, men det blir ju inte lika drastiskt. Det måste vara en inbyggd "alarmklocka" som varnar dom för rovfåglar. De är instinktivt rädda för rovfågelsiluetter och det med all rätt.

Vi hade en gång en tam arapapegoja och den satt ofta på axeln när vi var ute och gick, men om det seglade en rovfågel högt, högt upp i skyn så blev den så rädd så den dök ner på marken. Otroligt, vilken självbevarelsedrift egentligen.

Oj, vad kul, denna bilden hittade jag i ett fotoalbum och den föreställer nämnda tama arapapegoja som kallades för Lasse-Maja och så är det Claes-Göran och bilden är från tidigt -70 tal!!!

Himla käckt med en scanner!

Här är Lasse-Maja och vår dotter som då var 2½ år. Helen verkar inte speciellt road av gojan.

Hundarna brydde sig aldrig om att Lasse-Maja promenerade omkring, men vi hade ju inte whippet på den tiden som synes. Collie och berner sennen är det på bilden. Scannade bilden mest för att visa hur tam och orädd vår goja var.

Nu har jag många fotoalbum jag skall gå igenom och kolla efter bilder att scanna för detta var ju hur kul som helst!!!

Ny ras kanske? Kan man kalla den för kortbent snabelhund?

Eftersom jag inte har uppdaterat hemsidan med bilder så kommer några nyheter här på bloggen så länge.

Katt med mus och ostbit

Borzoiskylt

Vindflöjel med borzoi