Finns det några vårtecken?

Ja för det första är det ljuset som återvänder alltmer påtagligt.

1 timme och 46 minuter ljusare på morgonen och 2 timmar och 16 minuter på kvällen sen vintersolståndet. Det är nästan 4 timmar totalt. Visst låter det härligt. Men i dag var det riktigt, riktigt isigt ute och det var broddar som gällde på fötterna. Man riskerar ju liv och lem annars.

I växthuset i dag riskerade man inte att frysa fast i alla fall för där visade termometern på.....ja, se själv...

25 plusgrader. Det var underbart att bara stå där en stund. Jag kollade runt lite bland växtligheten ute i trädgården och hittade knoppar lite här och var.

Här är knoppar från en av svarta vinbärsbuskarna. Mmmmm...man kände nästan doften....

I morgon skulle vi varit på lure coursing träning i Nossebro men det blir inställt p g a isiga gärden. Jag tänkte det när vi släppte våra hundar i dag på ett gärde att ser det ut så här så åker jag inte så det var nästan skönt att det blev inställt, även om det alltid är tråkigt när man bestämmt sig för att åka.

Gott, enkelt och få ingredienser.

Koka 250 g tortellini enligt anvisningarna. Häll av vattnet i durkslag och lägg tortellinin i en ugnsform.

Skär 200 g rökt skinka (här har jag för enkelhetens skull öppnat en burk Picnic Bog. Det är mer än 200 g i den men jag tar det ändå)

Koka upp 2 dl grädde + ½ dl mjölk (då blir det mellangrädde som det står att det skall vara, men jag blandar själv)

Lägg i 1 buljongtärning (jag tog kalv) och 1-2 dl riven ost. Låt bara osten smälta, koka inte. Lite riven muskotnöt kryddade jag med bara. Buljongtärningen ger ju sältan.

Häll såsen ovanpå tortellinin och gratinera 225 grader ca 10-15 minuter

Nu är det färdigt och här svämmar det nästan över kanten.

Gott med broccoli, fetaost och kidneybönor till.

I går åkte vi fram och tillbaka till begravningen. Det blev en resa på 43 mil.

Vi var ända nere i Älvsered (inte långt från Ullared). Det var en mycket minnesvärd begravning. En borgerlig begravning. Det har jag aldrig varit på någon gång och det måste jag säga att det var nog den finaste och mest personliga begravning jag varit med om. Man slapp allt "religiöst snack".

Vi var ca 35 personer där och det var naturligtvis mycket hundfolk förutom släkten då. Ledsamt var det, ja det är väl alla begravningar egentligen men jag tycker ändå det är skillnad när man är så gammal så man "gjort sitt liv" mot när man går bort i 60 årsåldern. Det är alldeles för ungt. Då borde man ha många år kvar att leva. Det var cd-musik varvat med tal och diktläsning och musiken var verkligen vacker och personlig. Musik med Marie Fredriksson, Susanne Alvegren  och Peter Jöback. Mycket fin text. Då hördes många snyftningar.

Efteråt var det minnesstund med smörgåstårta och kaffe & kaka.

Sen var det dags att ta ut hundarna, som naturligtvis var med, gå en runda, ge dom mat och sen åka den långa vägen hem.