På en plats i skogen nere vid sjön finns en ensam grav. Den kallas Rosens grav. År 1850 for en båt från Göteborg till Årnäs och ombord på den fanns en sjöman som hette Carl Roos. Han hade innan resan fått en knäskada som behövde behandlas men besättningen på båten var hård och hänsynslös så han fick ingen behandling. Under resans gång blev Carl Roos mycket sjuk och skepparen misstänkte att det var den fruktade koleran som drabbat honom. Av rädsla för att smittas vågade ingen besöka den stackars sjömannen utan han fick varken mat eller vatten på flera dagar. När båten var ute på Vänern hade det gått så illa att sjömannen dog, endast 25 år gammal. Mycket talade för att det var blodförgiftning som var dödsorsaken, men misstanken om kolera gjorde att då båten kom till Årnäs så förde man hans kropp till den plats där han nu ligger. Alltså mitt i skogen vid sjön. Platsen blev av Forshems sockens sundhetsnämnd avsatt till kolerakyrkogård 1850.

När vi flyttade hit till Årnäs 1980 var det en man som skötte om graven men för några år sen dog han och det var ingen som skötte om den mer. Då tog vi (läs Claes-Göran) över skötseln och planterade blommor på våren och ansade och krattade och höll snyggt runtomkring. På hösten satte vi ljung eller annat lämpligt för årstiden. Detta har vi hållt på med i flera år nu.

Intresset för att sköta graven har väl avtagit lite och i somras var vi borta mycket så tiden räckte inte riktigt till. Kanske tar någon annan över och gör fint där för det vore samtidigt synd om det blev förfallet. Det finns säkert någon inom Kulturföreningen Aranäs som känner sig manad.