Har just tittat färdigt på ett program om skidsporten 100 år bakåt i tiden. Det var verkligen roligt att titta på alla gamla klipp och se alla kända skidåkare från förr och vad dom gör i dag. Sixten Jernberg, Stig Strand, Ingemar Stenmark, Toini Gustavsson, Torgny Mogren och många, många fler. Jag minns hur man satt klistrad vid TV:n på den tiden Stenmark åkte. Man tittade på allt. Sverige stannade upp, i skolan fick eleverna t o m titta under lektionstid, ja det var tider det. I dag tittar jag aldrig på skidsport. Undrar varför det var roligt då men inte nu. Ingemar höll ju alla i ett järngrepp, det var bara så spännande, man höll andan. Faktum var att jag nästan höll andan när jag såg de gamla inslagen i kväll där han åkte. Här kan man nog tala om den gamla goda tiden, eller? Allt verkade enklare då. Men vilken utveckling. Se bara på kläderna förr och hur dom stod och tjärade gamla trälaggar. Jag har själv kvar mina breda gamla laggar och jag tror t o m att pjäxorna står i nåt hörn och samlar damm. Det finns ingen som vill ha dom utom möjligen något muséum! Har nog inte åkt skidor på 15 år minst. Det var när vi hade våra sennenhundar som drog pulkor, då åkte vi skidor också, inte utför men på längden.

Vanlig stekt sill med lök, gräddsås och potatis, varför får man det så sällan nu för tiden? Denna pärla bland husmanskosträtter. Besvärlig att laga? Nej, i ugn kan det gå väldigt lätt och man slipper allt stekos.

Beräkna till 4 personer

2 "paket" steksill, som sköljs och får rinna av. Lägg i botten på en smord ugnsform 1-2 skivade gula lökar. Vänd filéerna i ströbröd och lägg dom ovanpå löken. In i ugnen 225 grader i 15 minuter. Då tas formen ut och sillen strös med en halv dl hackad dill och ca 1 dl grädde hälls vid sidan av sillen. Grädda vidare 6 minuter ungefär. Då är sillen både knaprigt brun och saftig i sin gräddsås. Äts med nykokt dillpotatis. (Fast jag tar ofta potatismos för det blir inte så mycket sås) Obs att man inte skall salta något. Sillen är salt nog!

Smaklig spis!